Förra helgen fick jag möjlighet att vara med om en helt fantastisk kväll.
Detta skedde i Forshälla kyrka. Sigges kyrka och arbetsplats och för första gången efter alla dessa år skulle jag få se min bror i aktion (bortsett från närståendes begravningar och bröllop). Jag skulle också få lyssna på en gammal favorit; Staffan Hellstrand, som var en betydande del i den temamässa som skulle framföras under kvällen.
Jag; en "konserträv" som sett det mesta i artistväg genom åren på rökiga, trånga klubbscener, utomhus, idrottshallar och arenor, skulle nu för första gången se en artist i en kyrka. Mina förväntningar var stora och jag skulle snart bli varse om att de snabbt skulle infrias. Istället för starka lampor och strålkastare, var kyrkan upplyst av stearinljus och Staffans underbara texter akompanjerade till sin egna gitarr och piano plus en fantastisk kör, varvat med tankar och bön av min bror, gav mig gåshud och tårar på kinden. Det är inte ofta som man får möjlighet att bli så berörd av något.
Efteråt vid utgången, där min bror stod och sa adjö till gästerna, medans Staffan signerade plattor, berättade jag vilken fantastisk kväll jag hade haft. Brorsan presenterade mig för Staffan och vi tog i hand och bytte några vänlighetsmeningar med varandra. I sig fantastiskt att det skulle bli just Sigge som skulle presentera mig för Staffan Hellstrand.
Min mor hade tidigare under dagen då jag besökt mina föräldrar, ställt en av alla dessa svårbesvarade frågor som min mor ofta ställer till mig; "är du glad Tommy?"
Vad skall man svara på det? Ser jag så förbannat oglad ut? Jag var tyst, funderade, försökte känna efter, men som alla vet som är någonstans runt 40 där allt runtomkring en går i 170, så hinner man aldrig stanna upp, man hinner aldrig tänka eller känna efter. Mitt svar blev därför därefter. "Jaaa, vad svarar man på det, det är jag väl...?
Efteråt, några timmar senare, när jag satt i bilen hem från Forshälla kyrka och tänkte på konserten och vad jag fått vara med om, dök morsans fråga upp igen...
Då visste jag svaret;
"Ja mamma, jag är glad!"
