Igår tittade jag lite grann på Fångarna på fortet och fick se hur "Nhl-laget" spöade fotbollslaget i en välregisserad tevelek som skall försöka få oss att tro att det är en riktig tävling. Nåja, kul att se att halva "Nhl-laget" bestod av Torontospelare i form av Målvakten Jonas Gustavsson och Backen Carl Gunnarsson. Två "riktiga" tävlingsmänniskor som hatar att förlora.
Idag tittar jag på Judo VM från Paris och ser hur vår svenska stjärna Marcus Nyman tar sig vidare till andra omgången, samt hur Joakim Dvärby förlorar sin match.
I morgon börjar träningen igen för de två träningsgrupper som jag är tränare i. Det är barn i åldern 6-7 och 8-9. Vi tränare har från starten varit noga med att poängtera att det skall vara roligt att träna judo och när man kämpar mot varandra och träningsbrottas så handlar det inte om att vinna eller att förlora, utan att lära sig och ...att ha roligt. Förluster betyder sålunda inte något, men det gör det...
Denna terminen står vi inför det faktum att några av barnen som hållit på ett tag skall få göra sin första tävling utanför de klubbtävlingar som de tidigare provat på. En stor händelse för både aktiva, föräldrar och oss ledare. men det ställer också krav på oss ledare, att förmedla den där känslan så att upplevelsen blir den där spännande och roliga händelsen. För vi säger att vi skall ha roligt, att det skall vara roligt att tävla, men likt förbannat får man den där klumpen i magen och tårarna i ögonen när förlusten är ett faktum. Var det roligt?
Ingen vill vara en förlorare. Få saker har en sådan negativ klang som att förlora. Det är också svårt att förklara varför det är jobbigt att förlora. Det bara är så. Hela vårt samhälle är uppbyggt på att fokusera på resultat istället för processen, alltså vägen dit. Min vän Lars Bäcker tillika tränarkollega i dessa barngrupper skrev ett mycket bra inlägg på denna blogg som en av sommarbloggarna denna sommaren. Han skrev om Idrottens glädje och hur han själv haft idrottens glädje som en röd tråd genom livet. Trots vår mångåriga vänskap har vi aldrig berört det där svåra ämnet någon gång. Detta trots att vi delat idrottsintresset. Han beskriver det så här i sitt inlägg; "Jag har hört att en golfare kan gå en usel runda, men slå ett bra slag. I efterhand minns hon det bra slaget – inget annat. Så är det för mig i alla sporter. Jag kan ha en usel dag på skyttebanan – men minns en anständig serie. Jag kan få spö i tennis – jag minns en underbar backhandcross." Längre ner skriver han "Vinna eller förlora är sekundärt, det handlar om att ha kul. Att känna att man gjort något bra. Att man får vara med, utifrån sina egna förutsättningar. Att få höra att man duger precis som man är, och att det man kan är bra."Jag har tänkt mycket på det där inlägget efter att det publicerades och framförallt hur man förmedlar en sådan sund livssyn så att den verkligen fastnar.
Nyckeln till individuell framgång tror jag handlar om att uppmuntra framsteg, ge beröm och synligöra de framsteg och den utveckling som sker. Att bli en vinnare jämförd med sig själv och ingen annan. Hur jag kommer lyckas att få "in det" återstår att se.
