Home coming enligt Ronny

Det har nu gått två eller tre år sedan bror Tommy senast bjöd mig på möjligheten att via hans blogg framföra egenhändigt komponerade textrader, där jag fritt fick uttrycka mig om stort och smått. Det blev mest smått – små betraktelser ur min verklighet där fokus huvudsakligen var musik. Det stod då ganska klart för mig att jag aldrig kommer bli en bloggare. Men Tommy är envis och nu sitter jag alltså här på uppdrag av min bror skrivandes om nästan inget alls.

För några veckor sedan skrev Tommy ett blogginlägg som i stort handlade om mig och om hur jag under mina ledigheter gärna lämnar Stockholm för att ägna tid i Ellenö med omnejd, sysslandes med att umgås med gitarrer, nära och kära. Inlägget var slående. Jag kan bara instämma.

Men vänta lite nu… Var det inte jag som för sisådär tio år sedan lämnade hembygden i tron och förhoppningen om att jag i framtiden skulle ägna mycket lite tid just här?

Jag har i sanning verkligen svårt att tänka mig att jag någon gång i framtiden skulle flytta tillbaka, men samtidigt bär min hembygd på en alldeles enastående dragningskraft. Det är här i Ellenö en trött kropp blir som ny, en grumlig tanke nära nog glasklar; det är här en promenad, en sen natt eller tidig morgon förvandlas till en pastoral bild och det är här i min hembygd ackordet ”E moll add 9” klingar som vackrast.
Tycker Ronny Widekärr