I det här första inlägget tänkte jag ta upp ett fenomen som har blivit allt vanligare under senare tid, främst via den ökade användningen av sociala medier. Det jag tänker på är Humble bragging, eller ”ödmjukt skryt” som vi kan kalla det på svenska. Humble bragging handlar kortfattat om att lyfta fram något som framhäver ens position, status eller annat som är socialt accepterat som framgång i vårt samhälle. Till skillnad från traditionellt skrävel, sker dock detta på ett sätt som får det hela att verka vara mer eller mindre oavsiktligt. Det sistnämnda är viktigt, eftersom det är där som den ödmjuka delen i det väl medvetna skrytet kommer in. Ett typexempel på en utmärkt formulerad humble bragg är:
”Våra tre semesterveckor på Maldiverna var så fulla av spännande aktiviteter att det känns som att hela familjen behöver ta semester när vi kommer hem!”
I exemplet ovan vill avsändaren troligtvis förmedla budskapet att denne har råd att ta med familjen på en relativt lång utlandssemester till en exotisk plats och väl där sysselsätta sig på ett sätt som sannolikt kräver att man har en hel del pengar kvar också efter att resan har betalats. För att det hela inte ska uppfattas som enbart skryt, skickar avsändaren även ut en vädjan om att man bör sympatisera med familjen som haft det ”sååå jobbigt” under semestern. Det är denna sista del som gör att skrytet övergår till något som kan uppfattas som ödmjukt och därmed blir åtminstone jag inte alltför upprörd över skrävlet. Däremot blir jag fundersam över varför fler och fler väljer att använda sig av humble bragging och vad detta på sikt kommer att få för konsekvenser för vårt sätt att kommunicera och samverka med varandra.
Humble bragging är i grunden inget nytt fenomen. Det har funnits lika länge som människan har haft ett bekräftelsebehov gentemot andra. Det som är nytt är däremot att det ödmjuka skrytet många gånger förblir oemotsagt, vilket har att göra med att det ännu så länge mestadels förekommer i sociala medier där kommunikationen huvudsakligen är enkelriktad mellan avsändare och mottagare. När jag för en tid sedan gick med i Facebook upptäckte jag snabbt att många inlägg där innehåller inslag av humble bragging och att ingen opponerar sig mot detta. Mina vänner på Facebook talar gärna om vilken typ av båt de har när de ska ut på semester, hur betungande det är att sitta med i en viktig styrelse eller hur gott det ska bli när det exklusiva köttet blir färdigt på den nyinköpta dyra grillen av rätt märke. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att jag någonsin har stött på ett inlägg på Facebook där någon lyfter fram något negativt som sätter dem själva i dålig dager. Jag tror att det finns åtminstone två förklaringar till detta. Den första har att göra med att sociala medier ännu så länge mestadels används för att roa sig själv och andra. Därför vill ingen läsa tråkigheter i stil med ”... min långa tid som sjukskriven och arbetslös har gjort att jag detta år inte har råd att ta med familjen på semester.” Den andra förklaringen är att om någon börjar sticka ut alltför mycket, måste fler följa efter för att inte tappa mark i vår ständiga jakt på status och social framgång. Humble bragging är således ett gruppfenomen som har etablerats via sociala medier och som jag tror är där för att stanna.
Det var allt för den här gången. Eftersom jag äntligen har blivit ledig efter ett mycket tungt arbetsår ska det blir skönt att ha lite semester. Är det förresten någon av er bloggläsare som känner till några bra lyxhotell i Saint Tropez?