Ibland har jag svårt att förstå att min son föredrar att läsa serietidning, framför att prata Toronto, eller Brynäs med mig. I hans ålder älskade jag också serietidningar och allt annat som man tycker om när man är barn. Dessutom var jag fast i Hockeyn. Jag älskade tevepucken, älskade VM och framförallt älskade jag Stanley cup och summit series mellan Kanada och Sovetunionen.Jag intresserade mig för det som skedde på andra sidan atlanten. Jag farcinerades av NHL och spelarna som spelade där. Mediabevakningen var i dåtidens mått mätt ljummen. I jämförelse med idag; obefintlig. Men jag läste allt jag kunde komma åt; tre dagar gamla resultat från resultatbörsen i Bohusläningen, sportspegeln, radio, etc.På något konstigt vis kunde jag ändå ha en tillfredställande koll på hur det gick för min hjälte Rick Vaive i Toronto och vad som hände egentligen mellan NHL och "piratligan" WHA.
1974 års Summit series blev både uppmärksammat och som jag minns det diskussionsbart. 1972 års Summit serie fick inte spelarna från WHA vara med, men 1974 var det WHA-spelarna som fick spela. WHA hade vid denna tiden fått några etablerade NHL-spelare såsom Bobby Hull, plus ett större antal äldre fd NHLhjältar. En natt såg jag en 46årig Gordie Howe storspela. Det var stort för en sjuåring. Jag och min far pratade mycket hockey på den här tiden och han fyllde på där mina kunskapsluckor var för stora.
Inatt spelar Toronto sin tredje match för säsongen. Nu mot Pittsburgh. Den hoppas jag se tillsammans med Eric i morgon kväll. All form av politisk indoktrinering och påverkan på sina barn anser jag vara helt oacceptabelt. Min son skall en dag själv kunna ta ställning för vad han står för. Dock när vi kommer till idrott och hockey är jag av en annan åsikt. För en dag skall ju sonen börja åka med sin far på hockeyresor till Kanada och USA. Då krävs det att man är lite hockeynördig.
