Tidigt i somras for jag till Stockholm för att träffa min gode vän Michal Baranowski som var i vår huvudstad på ett blixtbesök. Vi lärde känna varandra för snart femtonårsedan då vi båda studerade på Mercer University, Georgia. Som utlänning i det stora landet i väster höll man ihop. Européer, asiater, latinamerikaner, etc. Med tiden bildades subgrupper där vi svenskar, polacker, ryssar och danskar fann vår relation till varandra som lite närmare. Antagligen pågrund av vårt geografiska och i viss mån kulturella likhet. Men åter till Michal som ringde mig den där dagen då jag befann mig nere i ett regnigt Karlshamn. Han berättade att han var på väg till Europa och att han skulle vara i Stockholm om ungefär ett dygn. Jag får dit och tillsammans tillbringade vi en fantastisk trevlig kväll på Freden. Tillskillnad från de flesta andra av oss Européer blev han kvar i staterna, jobbar idag i ett FN organ och hans amerikanska fru för regeringsadministrationen. Med andra ord blev det mycket politik som avhandlades under dessa timmar i Fredens dunkla lokal. Vi avhandlade Obama, hur det är att ha hus och bo på Capitol Hills, USA som stormakt, Europa, men även lite svensk politik. Michals gillande av Carl Bildt gick inte att ta miste på.
Idag fick jag ett brev ifrån Michal som "krävde" att jag och Anette kommer på besök i oktober. Ett krav som inte känns så jobbigt. Dessutom skall utsikten från gästrumsfönstret innehålla Capitolium.
