En ledig torsdagsmorgon

Min morgons första timmar ägnas framför nyhetsmorgon på teve fyra och jag ser med intresse på Louise Hoffsten som precis fått Evert Taubestipendiet och jag lyssnar ännu mer på nyhetsankaret Lasse Bengtsson som nu efter tio år lämnar nyhetsmorgon för ett jobb hos Afganistankommitten i Kabul. Hans skäl; att någon gång få göra något viktigt i livet som gör skillnad. Strongt tycker jag att lämna tillsynes trygga tevesoffan för krigets fula pinnstol. Han pratar om det med sådan inlevelse att jag nästan blir avundsjuk över hans inre kraft att följa sin övertygelse om att en människa någongång i livet måste göra något som har betydelse för mer än sig själv och sin familj. Sånt imponerar på mig. Ute härjar regnet och de tycks som att vi nu till slut fått klassisk svensk sommar. Andra hälften av sommaren hotas tillsynes av att bli hemsk. Precis som denna sommar, ser Ljungkiles säsong i superettan ut. Första halvan såg det kassaskåpsäkert ut, till att under andra halvan av fotbollsäsongen se allt annat än stabilt ut. Den allsvenska plats som jag drömt om ett tag och som tycktes var realistisk, visade sig att bara bli en dröm. Jag tror att LSK kommer få det tufft nu och verkligen måste skärpa till sig ordentligt för att inte dras med i nedflyttningsdiskussionen.