All inclusive

Likt vad min farmor brukade upprepa för min farfar när han gick runt och muttrade och uppenbarligen retade sig på något, förklarar Anette för mig att "det är ingen ide att gräma sig". Hon har precis som min farmor en gång hade rätt, men likt min farfar har jag lätt för det här att gräma mig och älta saker som jag är missnöjd med. I detta fall är det fenomenet "all inclusive". Vid något tillfälle utryckte jag mig klumpigt och kallade "all inclusive", kapitalistens möjlighet till att prova på arbetararklassens kollektiva vardag för en vecka eller två. Det var förståss vårdslöst gjort, men bortsett från det står jag fast vid vad jag tidigare bloggat om, att all inclusive bara är skit! För egentligen är inte all inclusive vad det heter. Allt ingår inte. Skulle det vara det, skulle allt vara ok.
Skall man ha den alkohol som man vill ha, så finns den förståss, men man får betala full pris. Man kan förståss få vad man önskar i matväg i poolbaren, men då får man betala för det. En macka ingår, vill man ha en hamburgare som finns på menyn så får man betala för den. Vill du se på teve, så "fine", betala så får du fjärrkontrollen. Likaså med hårblås och strykjärn. Vill du ha kaffe på maten efter lunch och middag måste du gå till poolbaren. Som svensk ter det sig svårt att äta bakelser, kaffebröd och glass utan kaffe.
Jag har gett all inclusive en andra chans, men nu får det vara nog. Jag har dessutom svårt att se själva tjusningen med fenomenet. Vill man ha något på anläggningen är det ju bara att sätta upp det på rummet. Det finns en tjusning i att välja sin egna restaurang för dagen. Självklart skall de som inte genomskådat "lögnen" få ha sitt all inclusive. Själv tänker jag göra som jag brukar, enbart beställa frukost till min nästa semesterresa.