Dåligt för mig

För en tid sedan började min gode vän K att besöka träningarna igen. Något som jag till en början trodde skulle blir en nytändning för mig. Nu visar det sig att så inte blivit fallet.Man kan inte säga att han "bara besöker" träningarna, utan faktiskt kör för fullt. Igår t om spöade han upp en av våra "broilers" med eleganta fotsvep och lämnade sedan mattan nästan oberörd. Det här stör mig. Han kommer tillbaka efter ett antal års frånvaro och kör på som att inte något har hänt under dessa år. Jag å andra sidan kryper av mattan sönderslängd, utmattad och totalt färdig. När jag med min auktoritet lyckas undslippa den sista "mördar 4 minuters press randorin", anmäler sig K frivilligt att likt en gladiator kämpa sig igenom en skur av hungriga puberetetsbestar som inget hellre vill, än att slita en gammal champ i stycken. Han står pall och jag får frågan varför inte jag ligger i lika hårt? "Du tycks ju uppenbart behöva det". Min fråga är då förståss; "Om man inte orkar då?" men de orden är jag tyvärr alldeles för trött för att få fram.