Så mycket det pratas om just nu och så mycket som jag stör mig på. Och jag skulle kunna skriva om allt det där; vad jag tycker om hetsjakten på prinsessan Madeleine, eller hemliga affärer med Saudiarabien, att ha grannar, Toronto Maple Leafs katastrofala insatser i rinken, jobbet och hela förbannade verkligheten..
Men, det är melodifestival eller schlagerfinal, eller ...vad det nu heter och det bryr mig egentligen inte ett skvatt, men däremot skall jag ha en egen liten festival här i mitt hem nu när E har åkt till farmor och farfar och jag är alldeles ensam. Det blir först Kid Rock, sedan lite George Strait och hela huvudakten får sedan Toby Keith stå för,(men då förstås tillsammans med mig). Jag spelar och sjunger, Keith likaså och ibland blir det liksom en skön duett mellan två medelåldersmän med bäst föredatum snart passerat. Toby Keith kan verkligen muntra upp. Jag tror jag gillar den där gubben. Ibland kan ett leende kännas så befriande och rätt. Denna bar är verkligen värd att titta in i. Jag njuter av varje sekund!
