ute i solen. Det är en underbar vårdag. På min balkong har jag uppsikt på alla aktiviteter runtomkring. Folk flyttar, städar ut, plockar fram, skejtar, promenerar, kopplar av, cyklar och njuter. Det är varmt. Vi tog en promenad för en liten stund sedan och då fläktade det kallt, men just här och nu är det vindstilla och hett. Jag ser Eric ge sig iväg på sin kick bike. Jag har lovat honom att vi skall åka till stan om en stund och se på Sean Banan. Det har jag egentligen ingen lust med. Vill bara sitta och njuta här. Men en stund med bara jag och Eric är förstås också lockande. Kanske en middag någonstans sedan? Jag ha sökt hans syster så att vi alla tre kanske skulle kunna träffas och äta. Men denna tonåring som bara om några veckor inte är tonåring längre, har gjort sig oanträffbar. Hon kanske jobbar?
Gårdagen blev lång och stundtals jobbig. Eric gjorde sin första match utan att visa någon tecken på vare sig nervositet eller rädsla. Han förlorade, men kämpade verkligen på bra. En bra debut. Sedan skadade sig två av våra tävlande från klubben. Det såg otäckt ut och ambulansen kom. Detta fick Eric att tappa lust och vilja att både vara med mera och stanna. Vi blev kvar, men Eric behövde inte gå mer matcher. Ibland blir saker bara fel.
Nu dags att lämna denna sköna plats. Dags för nya händelser i livet.