Det är trettio år sedan som jag som snart tonåring började träna judo. Klubben var nybildad och hade satt upp affischer på skolan. Jag och brorsan började, sedan min far och även min yngsta bror. Judo blev ett viktigt inslag i min familj. Vi tränade ihop, åkte på tävlingar och läger. Idag tränar jag tillsammans med min son. Det är ganska häftigt när man tänker på det. Genom åren har klubben blivit en slags familj. Några av mina bästa vänner hittar man fortfarande i klubben. När man väl tänker efter och utesluter allt det där jobbiga som man ibland går igenom och alla hundratals timmar som man lägger ner, så ser jag bara glädje. Ren äkta glädje
