Fredagen den 4 januari 2013

Jag skriver. Jag skriver med bläckpenna i en skrivbok. Något så förlösande och verkligt.

Ibland och egentligen ganska ofta kan jag känna att just det; papper och penna är det enda sanna. Det enda sanna? Ja, kanske rent emotionellt, men tyvärr inte längre det realistiska. Papper och penna är däremot mer på riktigt. Jag känner mig mer accepterad, mer seriös om man påkomms med att sitta med dessa två verktyg. Med en dator; "aha han är på facebook!"
Faktum är att jag är mer kreativ med penna och papper, kan strukturera mina tankar och idéer, kan ta fram min plan. Mycket av de planer som jag gör upp, föds med en penna i min hand. Nu, eller precis innan som jag började skriva, så satt jag just med mina dagboksanteckningar. En gång, för några år sedan beslutade jag mig för att skriva dagbok digitalt, men fortfarande bara för mig själv. Det projektet varade i ett halvår, men jag stod aldrig ut med tanken att de skulle glömmas bort i en hårddisk någonstans. Jag skrev ut varenda sida sedan och satte i en pärm. Dagböcker behöver liv, en kropp och själ.

Idag är en riktig inspirationsdag. Det finns mycket att skriva och berätta. Det finns saker att dokumentera och låta eftervärlden ta del av. Små obetydliga saker, som i ett perspektiv kan fylla ett helt upplevelserum.

För ett tag sedan skrev jag just en text om min övergång till den digitala världen. Den är värld att läsas en gång till om du av händelse redan läst den.

Då och Nu

Det fanns en tid då man inte sparade det man skapat i "molnet". Det fanns en tid då jag bodde bokstavligen ute i skogen, i en stuga uppe på en kulle. sjöutsikt, sädesfält och skog. All ledig tid ägnade jag åt att spela gitarr, skriva låtar, skriva texter, poems, noveller och försök till romaner. Jag skrev ner allt på papper och var noga med att försöka spara allt i pärmar. Sedan ärvde jag en gammal hopplös skrivmaskin. Den skänkte mig massor av glädje, men på nätterna drömde jag om datormaskiner som jag trodde skulle göra mitt "arbete" mitt skapande ännu bättre. Min vän Janne kom hem till mig en dag med en gammal dator som han inte använde. Lyckan var total. Det var förövrigt samma Janne som försåg mig med min första mobil. Han var inte bara min bästa vän just då, utan även fixaren, teknikgurun, som hjälpte mig med allt det där som jag så väl visste att jag behövde.
Men åter till datorn. Internet var inte att tala om,, men det hade egentligen ingen betydelse, eftersom att det inte var den världen jag var ute efter. Jag ville ha något att skriva på, jag ville fylla disketter med massor av filer med text på. Det gjorde jag. Sedan ville jag skriva ut allting. Det gjorde jag också, men jag tog min diskett till platser där man kunde skriva ut. Morsans jobb, biblioteket, någon skola, någon modern polare...
Idag har jag precis allting i teknikhimlen som skall göra mitt skapande bra. Förr hade jag all tid i världen och jag tog den. Idag skyller jag på ont om tid och kämpar med en ständigt sinande inspiration.

Brev till Ulf Lundell

I min iver att städa mitt föråd idag,hittade jag en mapp med en trave brev. Jag har alltid varit en flitig brevskrivare. Jag hittade ett från 1991, som var adresserat Ulf Lundell. Jag kan inte annat än att imponeras över mitt engagemang i frågor som berör mig och det slår mig att inte mycket har hänt sedan dess. Huruvida det har berikat mitt liv kan diskuteras, men dessa brev visar ändå en sida hos mig som kommer finnas dokumenterat väldigt länge in i historien. Kanske en dag kan det bli av intresse hos en nyfiken Widekärr som vill lära sig mer om tredje genrationens Widekärr. Nåväl, i brist på annat inlägg av intresse, bjuder jag här mitt brev till den svenska rocklegenden Lundell.
(Och ja, jag saknar denna stenåldersklenod som jag skrev dessa brev på)