In i anonymiteten

Denna morgon tittar jag på nyhetsmorgon där utbildningsminister Jan Björklund och ärkebiskop Anders Wejryd diskuterar och försöker förklara vad som egentligen gäller för skolor och adventsfirande i skolor. För Björklund verkar allt vara solklart och han befäster det till och med att "ja, det är ju faktiskt jag som skrivit lagen". Ändå kvarstår frågan högst befogat hos mig vad som gäller och vad som inte gäller. Ärkebiskopen verkar vara lika frågande som jag själv och antagligen är flertalet av svenska folket det också. Upprinnelsen är förstås den så här års viktigaste tradition i sig "debatten om skoltraditioner". Denna gång med en riktig "twist" då skolverket i en debattartikel skriver att det är fritt fram för skolor att fira advent i kyrkan så länge som inte ceremonin innehåller några religiösa inslag. Något som tillslut triggat igång mig ordentligt i frågan. 

Hur och till och med varför skall man fira advent utan religiösa inslag? Advent är ju faktiskt en ren religiös högtid. En fråga som jag också märker att vår ärkebiskop undrar över. (Känns förövrigt bra att ärkebiskopen inte totalmesar i denna fråga.) 
Vår kyrka har inget intresse av att tvinga på människor en tro. Något som ärkebiskopen mycket riktigt påpekade när han sa att "kyrkan har en lång historia av att möta människor med olika inställning". Det är alltid frivilligt att delta i en trosbekännelse eller en kollektiv bön.

För mig gäller; antingen är man med - eller så väljer man att stå utanför. Enkelt! 

• Var kommer denna rädsla ifrån som vi i detta land bär på,  att vi inför varje tanke räds att stöta oss med vår omgivning?
•  Är psalmer, avslutningar i kyrkan och lucia ett sådant hot mot vår skola så att det måste debatteras i oändlighet minst två gånger per år? 

Folk får göra som de vill. Gå i kyrkan eller avstå. Själv är jag en sällsynt deltagare i den kyrkliga verksamheten även om jag har tro. Att inte sjunga psalmer i kyrkan är förutom att ta bort ett religiöst inslag också att sakta men säkert totalanonymisera vårt land. Inga traditioner - sakta men säkert tynar vår historia och ursprung bort.