Freedom aint free

Idag en viktig dag för USA och för världen. Att man lyckades ta Bin laden kommer i första hand gjuta styrka och självförtroende hos det hårt prövade amerikanska folket. och jag dricker min amerikanska öl och ägnar en tanke åt alla de människor som fått sätta livet till på grund av denna galning. Jag tänker på deras familjer och anhöriga. Och det stör mig verkligen när tokar tycker att det borde vara George W Bush som skulle fått dessa kulor istället, att allt mänskligt lidande på grund av terrorism är hans fel, inte Bin ladens. Sedan tänker jag på Andreas Victorssons mycket onyanserade reportage i Aftonbladet, förra måndagen om Navy seals, då han t om i slutklämmen vill göra gällande att de är så dåliga så t om svenska kustjägare skulle vara bättre. Jojo, han lär fått äta upp ett och annat efter det här.
Musik sedan och först Dylan och Union sundown och med ens blir jag påmind om att det alltid finns fler än en sida av myntet. Och medans textraderna

”Democracy don’t rule the world,
You better get that in your head,
This world is run by violence,
But I guess that’s better left unsaid.”

karvar djupa jack i min panna kommer bilder tillbaka från de reklamsnuttar som alltid visades på universitet under min studietid i Georgia och som skulle få oss alla att förstå att "freedom aint free"....

En stor dag idag således för världen, men även för demokratin, även om det inte ter sig så enkelt att förstå sig på vilka aktiviteter som är tillåtna alla gånger för att legitimera hårda åtgärder i demokratins namn.
Och jag kommer fortsätta att fira i all stillhet en stund till, tillsammans med några av mina favoritartister såsom Kid Rock och Toby keith. Mer amerikanskt än så går det nog inte att få det en natt i Färgelanda i maj.

"Kärt barn" har många namn

Jag har under en längre tid funderat över hur man skall stava den libyske diktatorns namn. Själv har jag valt Muammar Khaddafi. Det visade sig att min förvirring kring namnet var befogat då jag hittade följande stavningar; Muammar Qaddafi, Mo’ammar Gadhafi, Muammar Kaddafi, Muammar Qadhafi, Moammar El Kadhafi, Muammar Gadafi, Mu’ammar al-Qadafi, Moamer El Kazzafi, Moamar al-Gaddafi, Mu’ammar Al Qathafi, Muammar Al Qathafi, Mo’ammar el-Gadhafi, Moamar El Kadhafi, Muammar al-Qadhafi, Mu’ammar al-Qadhdhafi, Mu’ammar Qadafi, Moamar Gaddafi, Mu’ammar Qadhdhafi, Muammar Khaddafi, Muammar al-Khaddafi, Mu’amar al-Kadafi, Muammar Ghaddafy, Muammar Ghadafi, Muammar Ghaddafi, Muamar Kaddafi, Muammar Quathafi, Muammar Gheddafi, Muamar Al-Kaddafi, Moammar Khadafy, Moammar Qudhafi, Mu’ammar al-Qaddafi och Mulazim Awwal Mu’ammar Muhammad Abu Minyar al-Qadhafi.
Puh!

Oroligt och dödläge

Syrien kommer allt mer i fokus i mediaströmningen och det med all rätt. Mitt intresse av vad som händer i Nordafrika och mellersta östern ökar konstant. Jag läser på om nationerna, dess historia, om konflikterna och samhällsutvecklingen. Ständigt denna törst efter kunskap och nyheter om denna del av världen.  Uppvaknandet av dessa arabiska stater går vidare och när det gäller Syrien verkar det  inte heller här följa mönstret från Tunisien eller Egypten, utan faran för en mer våldsam utveckling verkar tyvärr överhängande. Det pratas om ett tiotal döda i Homs under det senaste dygnet. I Libyen verkar  läget vara låst. Flygangreppen tycks inte förändrat de militära förhållandena på marken. Risken är överhängande att det kommer bli en segdragen konflikt med många döda. Just nu - slaget om Miserata. Landets tredje största stad. I all min okunskap kan jag inte förstå att man inte som i Elfenbenskusten, skickar in ett elitförband och bara ta hand om Khaddafi, precis som man gjorde med Laurent Gbagbo. Inte en allt för svår uppgift kan tyckas eftersom att denna man med en dåres envishet gör allt för att synas i offentlighetens ljus.

Världen och Färgelanda

Snön faller ner. Morgonens mediasändningar handlar om Libyen och
Färgelanda(!). Tillslut har FN givit Nato mandat att angripa landet. Enligt resolutionen ska ”alla nödvändiga åtgärder” vidtas för att skydda civila. Med andra ord en ren krigsförklaring mot Libyen som i praktiken med stor säkerhet kommer innefatta mer än en flygförbudszon. Situationen i Libyen har återigen fått massmedial uppmärksamhet. Något som jag välkommnar. Från Färgelanda fortsätter rapporteringen om hur det är i ställt i kommunen. Uppmärksamheten går inte att klaga på. Dock måste det bli slut på all negativism och smutskastning. Det börjar hos oss; vi kommun-medborgare. Som politiker borde det vara en självklarhet att det är Färgelandas bästa som måste sättas i centrum. Det krävs samarbetsvilja och enighet i de för kommunen så viktiga frågorna. För min egen del och för folkpartiets, kommer jag/vi inte ställa upp på någon offentlig smutskastning eller destruktivitet. Det är hög tid att ta ansvar och jobba hårt för vårt gemensamma intresse;  en social och ekonomisk trygg kommun som alla känner tilltro till.