Nationaldag och tennis

Jag sitter framför teven och spanar in finalen på Roland Garros. Jag har väntat och sett framemot den här finalen och på sätt och vis ett ganska bra sätt att fira nationaldagen. En nationaldag som tråkigt nog är ganska uddlös. Uddlös kanske för att vi inte har någon historisk brytpunkt att fira i vårt land. men; nu har vi en nationaldag och den skall firas och att göra det tillsammans med Robin Söderling i en Granslamfinal är att bra sätt att göra det på. Jag sitter här och njuter. Nadal är grymt bra, samtidigt som Söderling har svårt att få till det. Det gör mig lite småfrustrerad, men jag tänker likväl sitta kvar och njuta av underhållningen, oavsett hur matchbilden kommer se ut. Mer vin och fortsatt firande.

Roscoe Tanner 2

Ägnade gårkvällen till att läsa igenom allt jag kunde hitta om Roscoe Tanner. Den tuffa tiden efter tennis karriären tycks tagit hårt på honom.

Roscoe Tanner

I en tidning finner jag en lista över de hårdaste tennisservarna. Det fångar mitt intresse, trots att jag det senaste deceniumet varit en slumrande tennisfantast. Anledningen är Roscoe Tanner. Av listans 8 platser finner man Andy Roddick på fyra av dem, inklusive första platsen. Som tvåa Roscoe Tanner från Palm Springs 1978, med 246 km i timman. Bara ynka 3 km/h mindre än Roddicks rekord! Jag minns Tanner som igår. Framförallt från Wimbledonfinalen 1979 i final mot Björn Borg där han i en mycket dramatisk och jämn match pressade Borg till fem set. Björn vann sedermera sitt fjärde raka wimledon, men Tanner hade i mitt unga tennishjärta förevigat matchen
föralltid. Hans serve var enorm. Det fanns ingen som servade som han. Han spelade i en tid av hjältar som Björn Borg, Jimmy Connors, Arthur Ashe, John McEnroe och Guillermo Vilas. Ingen var så hårdslående. Det gjorde intryck på en blott elvaårig grabb med tennistycke. Han var en av de första som använde metallracket och var säkert där en stor del av den tennisracket revolution som skulle följa.
Serven till trots så var det kanske inte det som imponerade på mig mest då under slutet av sjuttiotalet. Det var smashen och volleyspelet som trollband mig. Han var en riktig "killer". Roscoe Tanner var en en tungviktare på banan, men en förlorare utanför. Efter tenniskarriären gick mycket snett, med flera fängelsedomar. Men det där måste jag kolla upp, bara sånt som jag läst någonstans någongång. i kväll blir det mycket Roscoe Tanner dokumentation.

Pavarotti är död

Denna morgon möts jag av nyheten att mästertenoren Luciano Pavarotti är död.Han dog i sviterna av pankreascancer. Pavarotti skulle blivit 72 år den 12 oktober. Detta är förståss en huvudrubrik i alla världens tidningar. En annan nyhet av rang, iallafall om man är svensk är att Simon Aspelin i par med österrikaren Julian Knowle är i final i US Open. Sannerligen inte dåligt av Aspelin som mig veterligen har en kvartfinalplats sedan tidigare som bäst.
Det sägs att det skall bli en solig och ganska varm dag.En dag som jag mestadels kommer tllbringa i Göteborg.