Slutet gott, allting gott?

Firande och vila idag, extremt hårt arbete i morgon. Obama står inför den nästan omöjliga uppgiften att nå en uppgörelse för att förhindra att drakoniska automatiska skattehöjningar och utgiftsminskningar utlöses den 1 januari. Om han misslyckas väntar recession igen och kommer då dra med sig ekonomiskt sköra Europa. Var det någon som sa "livet är en fest"?

Idag tycks alla svenskar dra en djup suck. iallafall de 90 procent av befolkningen som sägs stödja demokratiska Barack Obama. I sig lustigt att se alla socialister och socialliberala krama någon som är åt höger om Fredrik Reinfeldt. För vi vill så gärna tro att Barack är åt vänster och det är han ju; alltså vänster om Mitt Romney. Men han är inte åt vänster som vi svenskar ser på det. Därför kan jag inte annat än att le när socialdemokrater och vänsterpartister visar sig vara ivriga Obamavänner. Här pratar vi Nya moderater hard core vs kristdemokrater hardcore, typ.

Valet är över och skönt är väl det. Dags att gå vidare. Att det också är över för Mitt Romney får man nog räkna med. Republikanerna har i och med denna nesliga förlust hamnat i något av ett krisläge. Partiet måste släppa flera av sina mest extrema åskter, fokusera på andra än bara vita medelklass män. Det här konceptet känns inte möjligt att göra någon recycling på. Förhoppningsvis kan man om fyra år ha en karismatisk ledare som alla republikaner kan enas om. Ser faktiskt redan framemot nästa val.

Tisdag

Valdeltagandet brukar inte vara högt i det amerikanska presidentvalet och i jämförelse med svenska siffror som vi ofta är missnöjda med är det mycket lågt. Sist val lite av rekord då drygt 58 procent av amerikanerna röstade. I detta val tror jag att allt över 50 procent är bra. Men är det det bra? Nej, självklart är det en stor svaghet i systemet när så få engagerar för att gå och rösta. En av anledningarna är kanske att valet alltid ligger på en tisdag, en arbetsdag och med alla besvär som det medför. Antingen gå till valurnorna innan arbetet börjar, eller efter arbetstid. Jag orkar inte tänka på de köer som det orsaker. Valet av tisdag som valdag härhör från 1845 då likt Sverige även lördag var arbetsdag och söndag vilodag. Dock var söndagar vigda till kyrkliga aktiviteter och därför omöjlig som valdag. Att ändra på detta har genom åren diskuteras, men har aldrig lett till någon förändring.

Just nu, två datorer igång. En som hela tiden visar livenyheter om presidentvalet, en annan för bruksarbete. En minst sagt splittrad Tommy denna dag, men fullt fokuserad.

Election Day

Allt handlar om elektorsrösterna. Alltså de röster som den vinnande kandidaten får tillgodoräkna sig om han vinner en delstat. Tekniskt sett väljs inte presidenten direkt av folket, utan istället bestämmer folkets röster fördelningen av elektorskollegiets 538 röster. Verkar det krångligt? Ja framför allt för oss västeuropéer som har svårt att ta in att det praktiska valet av elektorer hanteras på delstatsnivå inom de ramar som konstitutionen föreskriver.
Det är tufft in i det sista. Det är mycket spänning i luften. Obama skall ha avslutat sin valkampanj nu. Romney kampanjar vidare. Obama sägs ha en liten ledning. Enligt CNN behöver han bara 33 röster till för att nå de 270 som i så fall innebär att han är segrare. Romney är en bit efter. Som traditionen bjuder är New Hampshire först ut med att leverera sina resultat. En Valkrets som består av totalt 10 röster. En spännande dag, kväll och natt ligger framför oss!

Snart händer det

En snabb dag och kanske en snabb kväll som väntar. Alldeles strax släcker jag ner denna dator. Jag lägger saker åt sidan, "standbyar" hela mig och åker sedan och tränar ett förhoppningsvis bra pass. Innan dess en snabb promenad i de närmsta omgivningarna. Frisk luft och snabba steg kommer göra mig gott! Det är en dag kvar till presidentvalet på andra sidan Atlanten. För en intresserad; som lilla julafton med all medialrapportering, för den ointresserade; antagligen rena tortyren. Jag tillhör den första kategorin och är upprymd som ett barn varje gång jag får möjlighet att kolla in bevakningen på CNN, läsa de stora amerikanska tidningarnas artiklar, men också de svenska tidningarna. Jag observerar att svensk massmedia inte är lika partisk (demokratisk) som för 4 år sedan och det känns glädjande.

För ett tag sedan överaskade Eric mig genom att spontantsäga; "Vem hoppas du på skall bli president? Jag hoppas på Romney!"
Jag blev som sagt förvånad, eftersom att vi inte direkt har pratat om det hemma. För några dagar sedan (höstlovet) hörde jag Eric prata med en kompis. Han frågade; "Hejar du på Obama eller Romney?"
Hans kompis svarade förvånat att han inte visste och Eric replikerade med att
"Du såg ju på Lilla aktuellt nu senast när de pratade om valet..så vem hejar du på." Eric gav sig inte och väntade tålmodigt på att hans vän skulle svara. Då något svar inte kom tog han till orda igen och sa; "Jag röstar på Mitt Romney, Barack Obama suger!" Sedan följde en flod av argumentation varför Just Obama inte var bra. Jag stod chockad och tjuvlyssnade, medan Erics vän nu hade fått fram en motfråga;
 "Men varför är Romney Bättre?"
"Därför att det är omöjligt att vara sämre än President Obama!"

För många år sedan när jag var liten, närmare bestämt 1976 kom jag i kontakt med världen utanför Sverige för första gången. I det hem som jag växte upp i pratades det aldrig politik och det skulle vara otänkbart att min mor eller far skulle uttrycka en politisk ståndpunkt. Anledningen var säkerligen inte att de var befriade från åsikter, utan snarare att de unnade oss barn en politik fri uppväxt. Hösten 1976 skulle dock ett undantag inträffa. Radion var som vanligt på hemma och på nyhetssändningen rapporterades det inför det stundande valet mellan Ford och Carter. Jag förstod att något stort var på väg att hända, även om jag inte alls visste vad det handlade om. Plötsligt utbrast min mor "Hoppas, hoppas verkligen att Carter vinner" 
Jag hajade till, väntade på att min mor skulle säga något mer. Men det kom inget mer, så jag frågade;
"Varför hoppas du det mamma?"
"Därför att Ford är farlig för världen"
Efteråt när jag blivit äldre har jag funderat på varför hon sa just så. Jag har aldrig frågat och jag är inte heller säker på att hon skulle komma ihåg det i fall att. Oavsett vad vi tycker om det stora landet i väst, går det inte att undgå att ha åsikter om det.
Även om vi kanske säger att vi inte bryr oss om det amerikanska presidentvalet  så är det nog det som vi egentligen innerst inne just gör. Det väcker känslor, skapar hopp, skapar oro och skapar åsikter.

Inte mycket att orda om

Lunch. Tisdag. Radio. Och snart mat. Det är en vanlig dag. Inte mycket att orda om. Likaså om nattens debatt mellan Barack Obama och Mitt Romney. Inte mycket att orda om. President Obama var statsmannamässig, det var inte Mitt Romney. Någon större skillnad när det gäller utrikespolitiken har de i grunden inte. Mitt Romney måste bara försöka få det att låta se. Eller föresten, det gjorde han inte ens i natt.
Nåväl, nu återstår två veckor av kampanjande där framförallt partiernas "gräsrötter" spelar en mycket viktig roll. Och så pengarna förstås. Vem har mest i kampanjkassan?

Utrikes

I natt den sista duellen. Allt står på spel, eller kanske inte ändå...Men de båda kandidaterna kommer känna en enorm press för att visa att det är just"jag" som är mest statsmannamässig. Nu handlar det om utrikespolitik.
Att dessa debatter är viktiga kan man nog slå fast, men med ännu bataljen mellan George W Bush och John Kerry under valkampanjen 2004 i minnet, vet jag att inte nattens möte betyder allt. John Kerry gjorde bättre ifrån sig än George W Bush och utropades som segrare efter sista debatten. Ändå vann Bush senare valet.
I natt svensk tid kommer det framförallt att pratas om Libyen, Israel, Ryssland och Kina. Mitt Romney är gröngölingen som framförallt måste klämma åt Barack Obama om terroristattacken i Libyen mot den amerikanska ambasaden. På något sätt känns det som att det är Romney som har mest att vinna denna gång och inget att förlora. Missar Barack Obama denna chans att briljera med sin erfarenhet talar mycket för Mitt Romney i november.

Presidenten vann, men hade fel ?

Det fanns de som sa att om Mitt Romney även vann debatt nummer två skulle saken vara klar och en ny president skulle inta vita huset vid årsskiftet. Nu blev det inte så. President Obama var aggressiv  välformulerad och avslappnad.
Jag såg debatten "live" på teven i natt och även om den inte var strålande och tillnärmelsevis lika spännande som fotbollsmatchen i Berlin några timmar tidigare, var den så pass underhållande, att jag lyckades hålla mig vaken. Barack Obama må ha vunnit, men det var inte stort. Mitt Romney levererade och Barack var därför inte överlägsen. Obama siktade in sig som väntat mot den kvinnliga väljarkåren. Romney siktade in sig på bland annat att Obama talade osanning om Libyen. Något som debattens moderator Candy Crowley läxade upp honom för och konstaterade att det var fel. Kanske avgjordes debatten just där till Barack Obamas fördel...
Dock tycks nu detta bli Barack Obamas största problem de kommande dagarna då flera källor via sociala medier som jag under dagen tagit del av visar på att både Barack Obama och Candy Crowley hade fel och Mitt Romney rätt. Om det nu stämmer som det sägs att Candy Crowley har erkänt att hon och Obama hade fel, och Romney rätt, kan det bli mycket besvärande för President Obama de närmaste dygnen.

En sak står iallafall klart och det är att Mitt Romney definitivt har lyckats med att framstå som ett lika rimligt val som landets president som Barack Obama och Obama kan inte längre dra nytta av att han har landets högsta ämbete. Mitt Romney måste besegras på egna meriter. Något som jag inte känt som helt enkelt om jag var Barack Obama.

.

Compare 2012 Presidential Candidates

American Heart

Vi avslutar kvällen med Faith Hill och vackra "American heart". En lagom patriotiskt avslutning en dag som denna då jag gett självaste Barrack Obama råd inför kommande fight med Mitt Romney.

Inför batalj nummer 2

Det drar ihop sig till presidentkandidatskamp nummer 2. Under etiketten "amerikanska presidentvalet 2012" fortsätter jag skriva om "årets fight!" Det här blir mitt fjärde inlägg i ämnet. För er som vill friska upp minnet om "presidentbloggen" kolla in det här.

I mångt och mycket är det två ganska profillösa personer som kandiderar. Låt vara att den ena faktiskt är USAs president och den andra en framgångsrik affärsman. Men någon stark personlighet som T ex John McCain i förra presidentvalet, eller en Clinton, eller Georg W Bush heller för den delen finns inte. Dessutom en republikansk kandidat som stödjer sig på en ...ja vad skall man säga? En Icke konservativ idé. Det är om detta som jag tänker skriva om nu. Om batalj nummer två som är på ingång och som de flesta tror att Barack Obama måste vinna, efter det nesliga nederlaget vid den första drabbningen. 
Nu säger Barack Obama att han måste bli mer aggressiv. Ja, han måste bli mer "på" kanske man skulle kunna säga. Dock är jag övertygad om att nyckeln ligger i att följa upp Romneys tidigare "misstag" om de "47 procenten" och att haka på Mitt Romneys "icke" eller skall vi säga anti konservativa uttalanden.

Faktum är att mer än hälften av de 47 procent Romney pratar om betalar "payroll tax" (som dras direkt på lönen), men däremot ingen federal skatt. Det här systemet var Ronald Reagan pappa över och infördes under hans presidentperiod.
De flesta av de som inrymmer de 47 procenten som Romney pratar om är pensionärer, lågavlönade arbetare och krigsveteraner. Det känns knappast på sin plats att kalla alla dessa människor lata. Dessutom uttalade sig Mitt Romney ytterst klantigt när han sa att “det är inte är mitt jobb att oroa mig för dessa människor”.Här borde Barrack Obama hitta mycket bränsle för rond två.

Inom konservatismen finns en tradition och en övertygelse om att folk kan förbättra sig, att de kan anstränga sig lite mer, att alla bör få en andra chans. Mitt Romney säger tvärtom; att dessa människor är hopplösa fall. Det är just här som Barrack Obama skall slå in en kil, spela på konservativa värderingar och locka över "mittenkonservativa" till demokraterna.

Som tredje sak bör Barrack Obama vända sig till USAs alla kvinnor och det faktum att Mitt Romney vill nedmontera välfärden. Som väljargrupp har det alltid varit mycket svårt att övertyga just kvinnor om radikala nedskärningar i det sociala skyddsnätet.

Alltså; Brack Obama måste inför rond två:

1. Prata om de 47 procenten och Payroll tax.
2. Vinna över mittenkonservativa genom att prata konservatism.
3. Vända sig till landets kvinnor och prata sociala nedskärningar. 

I morgon får vi se om Barack Obama valt min strategi.

Americans

Vi Européer gör ofta samma misstag gång på gång när vi diskuterar amerikansk politik; Vi tittar mot det stora landet i väst med europeiska ögon. Självklart blir det svårt då och lika självklart blir nästan hela Europa Obama-anhängare eftersom att vi har så svårt att ta till oss saker som liberala vapenlagar, religiös fanatism, abortförbud och dödstraff.
Världens största och bästa levande rockartist; Kid Rock tillsammans med dito skådespelare Sean Penn har för amerikanska publicservice gjort en kortfilm om vad som egentligen förenar amerikanen.  Penn och Rock spelar två typiska politiska stereotyper som under filmens gång blir vänner. Något som kan tyckas otänkbart eftersom att de är så olika och står för så olika saker. Sensmoralen är att "låt inte politiken dela landet - att tänka olika har gjort USA stort.
Ta er tid och titta på filmen när ni har tio minuter över. Om inte annat för att det är två riktigt sköna killar som spelar.

Test

Jag gjorde  DNs Republikantest i går kväll och inte helt oväntat prickade jag in tio rätt av tio möjliga.Prova du också! Klicka på länken här ovan och sätt igång.

Snart val

Jag läser en artikel i New York Times "the class warrior". Det börjar hetta nu inför det amerikanska presidentvalet. Ett val jag följer med stort intresse, eftersom att just själva "presidentfenomenet" i USA alltid fascinerat mig. Här på bloggen har jag skrivit om det amerikanska presidentämbetet och några av huvudpersonerna vid ett flertal tillfällen genom åren. Dessa inlägg hittar ni om ni söker under etiketten Amerikanska presidenter här på bloggen.
Inom kort ett nytt val. Ett val med två svaga kandidater. Ni som läst min blogg kontinuerligt vet att jag inte är någon vän av Barack Obama. Tyvärr är alternativet lika illa; Mitt Romney och det tyckte jag redan 2008 när han ställde upp mot McCain. I all bedrövelse kan jag ändå finna lite humor hos Mitt som tiggde kampanjbidrag på en middag samtidigt som han kritiserade bidragstagare.Minst 47% av mig tycker det är lite roligt.

Jag kommer fram till valet den 6 november bjuda på flera inlägg i ämnet som en blogg i bloggen kan man säga. Här kommer lite snabbfakta om mig och min relation till alla dessa män:

• Presidenter som jag tycker lite extra om är William McKinley, Harry S Truman, Ronald Reagan, Bill Clinton.
• Vilken partifärg de har spelar ingen betydelse för vad jag tycker om dem. I amerikanska presidentval handlar det så mycket mer om person framför partifärg.
• Jag tycker George W. Bush var mycket bättre president än sitt rykte här i Europa.
• Jag tror att John McCain hade blivit en mycket bra president och beklagar att han blev slagen av Obama 2008.
• Jag hoppades på att Al Gore (D)skulle vinna 2000 mot George W. Bush och John Kerry (D) borde fått en chans 2004. Jag tror att dessa två hade blivit bra presidenter.
• I alla tester som tidningar brukar göra "inför" blir jag ALLTID republikan.