Jag föddes för 16 436 dagar sedan och nu befinner jag i bästa fall precis i mitten av mitt liv. Det är kväll, snart natt och jag sitter i morgonrock och summerar en hektisk och kanske inte en helt perfekt dag.. Men vad är en perfekt dag? Och är inte ändå detta livet? Det är 42 dagar kvar av året. Snart slut, dagarna drar förbi och jag befinner mig liksom i en slowmotion värld bredvid det riktiga livet och hinner inte med...
Inte en perfekt dag, men en dag. Min dag till och med.
Jag uppvaktas tidigt denna morgon med tårta och blommor. Min son är glad och ja...det är liksom som att "glädje" sitter i väggarna just då. Det är leenden och frukost. Jag blir serverad och konverseras till. Jag äter och svarar artigt på alla de frågor min son har till mig just för stunden. Jag arbetar, äter en trevlig lunch ute. Arbetar lite till och hemma bjuds jag på middag och senare Tårta.
Kan det verkligen bli bättre? Säkert inte.
Och nu här framför datorn, samtidigt som Sverige förlorar den stora matchen mot Portugal Jag sitter framför datorn egentligen för att jag måste ta reda på om det verkligen är internationella toalettdagen idag? Det är det. Känns lite typiskt. Känns inte så inspirerande. Men, så ser jag att det faktiskt är internationella mansdagen också. Det känns bättre. Det känns t om bra. Jag går och lägger mig nu och i morgon skall jag vakna upp med ett leende och erkänna att allt egentligen är bra vackert.
