A säger; "Jag känner att jag inte riktigt ännu kommit ner i varv."
Jag; "Det har jag, tänker inte på jobbet ett dugg!"
Min son; "jag tänker heller inte på skolan, men det gör jag ju i och för sig aldrig."
Och solen skiner och poolen är svalkande och baren säljer amerikansk öl och jag inser att det är ännu en av anledningarna till varför jag gång efter annan återvänder just till detta hotellet.
Jag smusslar med mina glasflaskor med MGD under solstolen eftersom man av förståeliga skäl inte får ha glas i poolområdet. Självklart blir jag påkommen av badvakten ganska omgående som viftar med sitt finger åt mig, gör en myndig min, samtidigt som hon förklarar den där glasregeln. Jag nickar, ser ursäktande ut, men kan inte förmå mig att koncentrera på den nu uppkomna situationen som kräver all uppmärksamhet, utan
istället far tankar om aftonens promenadstråk runt i mitt huvud och det är först när hon tar flaskan och häller i dess innehåll i ett plastglas som hon måste varit och hämtat i baren och räcker mig det, samtidigt som glasflaskorna beslagtas som jag plötsligt blir medveten om vad som händer...
Jag nickar trevligt, ler och tackar så hemskt mycket och ser på när hon ger sig av med flaskorna (ett par fulla).
Ovanför mig är himlen blå och om en liten stund kommer jag lämna poolområdet för lite balkonghäng i lägenheten.
Ja, så här slutar min dag vid poolen denna söndag.
