Ibland skäms jag över att vara man. Det bara kommer över mig - skammen..just för att jag är man. Som i dag, när jag glatt konstaterar att det är fotboll på teven, men sedan minns allt detta hat som spridits som digerdöden över sociala medier de senaste dagarna mot just det svenska fotbollslandslaget.Och allt vad de har gjort för att få spottas på, förlöjligas av män, kränkas av män, är att: vara kvinnor.
Och jag vet att jag inte borde. Att jag inte skall behöva skämmas över vad ett fåtal andra ynkliga män tar sig för, men jag kan inte rå för det, att jag känner mig så här missmodig, ängslig och ...arg!
Ibland skäms jag över att vara människa. Jag skäms över vad ynkliga människor som mannen nedan står för, men kanske ännu mer över de fördolda ondska krafter inom mig själv som frodas, göds och väcks till liv. Och jag skäms över att jag i ett svagt ögonblick leker med tanken vad jag kan göra för hemskheter med dessa män som beter sig så här. För jag är en god människa, förvisso med flera brister, en man som ofta gör fel, men jag försöker att vara just god. Jag är emot våld, för jämlikhet och allas rätt att uttrycka sin åsikt. Ja, jag skiljer mig nog inte så mycket mot andra män. Just det skrämmer mig.
