Kvällste och bloggande. Examensdag och studentfirande i denna del i världen där jag lever. Även jag har firat de som skall firas. Nu sitter jag bekvämt bakåtlutad i soffan och tänker på alla dessa studenter. Unga obekväma män i sina illasittande kostymer med förstora axelpartier, detta trots att axelvaddarna för länge sedan tagits bort. De unga lyckliga kvinnornas klänningar däremot tycks vara skräddarsydda. De där som säljer kostymer till unga män, tycks inte förstått att bara för att man är 1.80, innebär det inte att man kan bära upp en vuxens man kläder. Dessa ekiperingar som säljer massproducerade kostymer borde ta detta i beaktande när man väljer sina leverantörer.
Oavsett verkar de unga männen ha minst lika roligt som dom unga studentkvinnorna. Det sjungs, skrålas och skålas. Betydligt lugnare tycks det gå till hos de lite äldre eleverna som idag tar sin examen. Där existerar inga större glädjeyttringar även om de sannerligen haft något att fira. Slutligen konstaterar jag att en student har betydligt mycket fler gemensamma nämnare med en lågstadie-elev än någon som slitit tre år på högskola.
Det närmar sig midnatt. Ögonen rinner. En gäspning här och en gäspning där. Reflektionernas minuter är slut. Midnatt är nära. I morgon skall jag fira nationaldag. Det ser jag framemot. Men först några timmars sömn.
