Under min tidiga morgonpromenad piskar regnet mig i ansiktet samtidigt som fåglarna sjunger vackert. Tre timmar senare under promenad nummer två är solen så på offensiven att jag välvilligt drar av mig min tröja och låter min överkropp steka sig i den vackra söndagen. Nu inte längre ackompanjerad av fågelsång, men ändå ...
Därimellan föds mitt brors barn på ett BB I huvudstaden och jag får bilder och korta meddelanden över telefonen. Vi med barn vet att det är en överväldigande händelse i livet.
Vädret slår snabbt om igen och svarta regntunga moln släpper åter igen ner sina tårar. Jag står på balkongen med en kaffekopp då och det är som en krigsscen som utspelar sig. Tungt dånande artelleri på en mörklagd spelplan.
Oroliga barn kommer ut till mig och räds att badresan skall bli inställd. Jag lugnar dem med att
" vi åker ändå, vem räds lite regn på sommaren och vad bättre kan man göra när en ny Widekärr föds till världen än att fira med ett uppfriskande dopp".
