John Hiatt på. Stilla, exakt volymiserad. Ömsom skränigt, ömsom finstämt. Blues och rock när det är som bäst.Jag rör mig långsamt runt i mina rum och utför hemmets sysslor. Kvällen är här. Ännu en dag som bara försvann. Nu Matchbox 20. Mestadels finstämt. Jag kommunicerar med min son över skype. Han är strängt upptagen på sitt rum. Har inte tid ännu att baka pizza med sin far. Tekniken visar sitt ansikte nu också i förälder/barn relationen. Jag är trött. Mitt utsökta glas Orballo Albarino tycks inte kunna ändra på det. Plötsligt kommer min son ut ur sitt grotthål. "Nu bakar vi pappa". Allt går undan nu. Min son fixar degen, jag river ost. Frenesi. Alltså "frenesi" som i vild energi, inte ursinne eller raseri.
Matchboxalbumet är slut. Ny musik. Vadå? Jag kollar igenom mina playlist. Jag frågar min son om råd. Han föreslår Twisted sister eller Kizz. Eller om jag har någon "ny" Ozzy Osbourne låt han inte hört ännu. Jag tänker på ordet frenesi igen. kanske raseri ändå. Jag föreslår Kid Rock...
För att kompromissa går jag med på Survivor och Eye of the tiger. För tillfället en favorit hos min son. Som synes rör han sig mycket i 80-talrockens träskmark. Nåja, kan ju vara ett försök till en energiboost. Min son höjer, jag försöker röra mig till musiken. För en man i min ålder fungerar det...ganska dåligt. Min son försvinner plötsligt ut och jag blir ensam kvar stående i köket med både en halvklar pizza och åttiotalsdunk. Jag byter till Gary Allan. Det är min stund nu. Country och en nyöppnad Miller direkt från kylen. Kanske börjar piggna på trots allt..
Matchboxalbumet är slut. Ny musik. Vadå? Jag kollar igenom mina playlist. Jag frågar min son om råd. Han föreslår Twisted sister eller Kizz. Eller om jag har någon "ny" Ozzy Osbourne låt han inte hört ännu. Jag tänker på ordet frenesi igen. kanske raseri ändå. Jag föreslår Kid Rock...
För att kompromissa går jag med på Survivor och Eye of the tiger. För tillfället en favorit hos min son. Som synes rör han sig mycket i 80-talrockens träskmark. Nåja, kan ju vara ett försök till en energiboost. Min son höjer, jag försöker röra mig till musiken. För en man i min ålder fungerar det...ganska dåligt. Min son försvinner plötsligt ut och jag blir ensam kvar stående i köket med både en halvklar pizza och åttiotalsdunk. Jag byter till Gary Allan. Det är min stund nu. Country och en nyöppnad Miller direkt från kylen. Kanske börjar piggna på trots allt..
