Denna helg fick jag en synpunkt om att jag ofta syns tillsammans med alkohaltiga drycker på foton i sociala medier och lämpligheten med det. I de flesta fall så är de andra som tagit kortet och laddat upp i något socialt medium. Något som jag i princip absolut inte har något problem med. Det är sansade bilder, på en sansad man, ofta tillsammans med någon måltid. Dock har sociala mediers spridningskapacitet och lättillgänglighet satt frågan om representabelt och korrekt beteende i fokus igen.
Jag gick mina ledarutbildningar inom idrotten på åttiotalet och första halvan av nittiotalet och en stor del av kursernas innehåll handlade om ledaren som förebild och olämpligheten att som ledare synas med alkohol och tobak. På judoförbundets utbildningar var snusande ledares vara ett Icke vara. På klubben var snusande bland tränarna ganska vanligt, men det var inget det pratades högt om. Så såg det säkert ut på andra judoklubbar också, precis som i de flesta idrottsföreningar.
Jag har varken snusat eller rökt och jag har alltid varit försiktig med hur jag är/vad jag gör i det "offentliga rummet". Detta eftersom att jag känt ansvar som ungdomsledare, fritidspolitiker, yrkesman, etc. Självklart har detta också styrt hur jag betett mig på nätet och utryckt mig på min blogg. På klubben har vi en uppförande kod för tränare som beskriver hur vi som ledare skall bete oss på och vid mattan. Vi har ledare som röker, men jobbar inte på sådant sätt att vi kräver att de skall sluta om de vill fortsätta som ledare i vår klubb. Om så hade varit fallet att vi som förening petade och ville kontrollera varje ledares tobaksvanor,mm, tror jag att det varit svårt för oss att rekrytera ledare över huvudtaget. Istället handlar det om att hantera det "snyggt", att våra ledare tänker efter varje gång man gör en handling.
I mitt fall där jag ibland syns i miljöer med alkohol, kommer det nog inte ske någon förändring, så länge som jag uppfattas som en respektabel medborgare, ledare och yrkesman.
