Jag har varit godisfri i dryga fyra månader.
Det har stundtals varit ett helvete. När man väl står inför faktum, ett klargörande, ett beslut...att avsluta ett negativt beteende, ett missbruk, är det ett riktigt stålbad man bjuds på. Ja, jag vet. Det är varken alkohol eller droger som jag gör mig fri i från. Ej heller tobak. Men begäret och återfallsrisken tror jag likt förbannat är detsamma. Likaså skammen om man faller tillbaka till gamla vanor.
Första tiden var det enkelt. Dessutom kände jag mig stolt att kunna motstå. Julen gick utan problem, trots allt "julgodis". Men suget tog aldrig slut och det kom tillbaka ännu starkare. Det är många gånger som jag öppnat kylskåpet och tittat på chokladkakan som legat där. Ett problem är att i detta hem finns det godis så gott som i varje köksskåp, samt sängbordslådor, mm.
Jag är svag för choklad och kan inte lämna något fören att det är slut. Tillslut blev jag så trött på min svaghet. Att jag inte kunde välja själv, utan alltid föll så för frestelsen. Så jag sa stopp. Slutade tvärt och i veckan firade jag som sagt fyra månader. Jag har inte tänkt att leva ett liv utan godis för resten av livet. Men jag vill kunna äta med motta (choklad) och tills att jag känner att jag kan göra det, fortsätter jag att hålla ut.
Och det handlar verkligen om att hålla ut. Men..det är svårt..ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam i min kamp.
En annan sak: Man skulle ju kunna tänka sig att man skulle gå ner några kilon när sockerintaget försvann. Alltså, inte för att det var en anledning till mitt beslut till att sluta, men man trodde kanske att ens bulkiga kropp skulle bli lite mer deffad. ICKE! Istället har jag gått upp 2 ½ kilo! Det är tufft att vara Tommy ibland och i denna stund tycker jag lite småsynd om mig själv...
Det har stundtals varit ett helvete. När man väl står inför faktum, ett klargörande, ett beslut...att avsluta ett negativt beteende, ett missbruk, är det ett riktigt stålbad man bjuds på. Ja, jag vet. Det är varken alkohol eller droger som jag gör mig fri i från. Ej heller tobak. Men begäret och återfallsrisken tror jag likt förbannat är detsamma. Likaså skammen om man faller tillbaka till gamla vanor.
Första tiden var det enkelt. Dessutom kände jag mig stolt att kunna motstå. Julen gick utan problem, trots allt "julgodis". Men suget tog aldrig slut och det kom tillbaka ännu starkare. Det är många gånger som jag öppnat kylskåpet och tittat på chokladkakan som legat där. Ett problem är att i detta hem finns det godis så gott som i varje köksskåp, samt sängbordslådor, mm.Jag är svag för choklad och kan inte lämna något fören att det är slut. Tillslut blev jag så trött på min svaghet. Att jag inte kunde välja själv, utan alltid föll så för frestelsen. Så jag sa stopp. Slutade tvärt och i veckan firade jag som sagt fyra månader. Jag har inte tänkt att leva ett liv utan godis för resten av livet. Men jag vill kunna äta med motta (choklad) och tills att jag känner att jag kan göra det, fortsätter jag att hålla ut.
Och det handlar verkligen om att hålla ut. Men..det är svårt..ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam i min kamp.
En annan sak: Man skulle ju kunna tänka sig att man skulle gå ner några kilon när sockerintaget försvann. Alltså, inte för att det var en anledning till mitt beslut till att sluta, men man trodde kanske att ens bulkiga kropp skulle bli lite mer deffad. ICKE! Istället har jag gått upp 2 ½ kilo! Det är tufft att vara Tommy ibland och i denna stund tycker jag lite småsynd om mig själv...
