Kväll i Färgelanda

Solen går ner över Ellenösjön och jag lämnar min son hos mina föräldrar. På kvarterskrogen beställer jag en Leo och låter den stilla min törst. Min törst efter njutning, kärlek och välmående. Maten är beställd. Färgelanda har varit typiskt amerikanskt tidigare med utskänkningsställena utmed farlederna. I USA Interstate, i Färgelanda utmed väg 172. Men nu ett ställe i centrum, eller "Down Town" om man skall spinna vidare på min amerikanska jämförelse. Bara några steg från där jag bor. Ingen stor grej för de flesta människor, men för en Dalslänning en lyx. Och där kommer maten samtidigt som vi pratar glatt med några andra gäster i restaurangen. Innan vi åter ger oss ut i den kalla marskvällen för att ta de där få stegen hem tänker jag på den där mannen som varit på väg hem så länge.