Jag har skrivit i timmmar. Kaffe, vatten..kaffe... Ingen öl, inget vin, ingen dåsighet eller ofokuserade handlingar. Jag har skrivit en text om näthat, jag har avslutat en novell, jag har skrivit massor av ord i den där osammanhängande texten som en dag skall bli en bok. Jag är nöjd, jag är tillfreds. Diciplin och lugn är två otvivelaktiga vänner vid skapande. Jag tar bilen och åker söderut för att hämta hem Eric som varit hos en vän. Jag spelar Kid Rock högt och sjunger med i refrängen. Sedan finstämt..nedstämt med Tomas Andersson Wij. Tänker på alla de där morgnar som jag och Marie tillbringade tillsammans i bilen. Hon till Gymnasiet i Uddevalla - jag till mitt arbete. Vi lyssnade alltid på samma plattor de månaderna. Stjärnorna i oss och ett slag för dig med Tomas Andersson Wij. Marie älskade "Sanningen om dig" och kunde nog hela texten utantill. Jag var fast i "Blues från Sverige". En låt som faktiskt blev ämnet för ett blogginlägg under den tiden. "Tommy och hans mamma" sjöng vi ihop. Jag har återigen hittat tillbaka till Andersson Wij. Återigen blir jag totalt fast i texten. Lyriken tvärsäker, distinkt och verklig.
"Jag tror det här är sista natten
jag ser hur mörkret faller emot mig
i en värld som dimmar ner
i en stad som tänder upp så långt man ser
en tjuv har varit här
en smutsig hand har gått igenom rummet
jag hoppas du hann se det rena perfekta i mig"
Sista sommaren på speed
Precis så där skulle jag själv vilja skriva. Så jag hukar mig, sänker mitt huvud, blundar och fokuserar. Stänger ute allt runtomkring som kan distrahera. Jag tänker på min dröm jag hade härom natten, den om drakar och demoner och jag på ett tåg mot oändlighetens osäkra helvete. Jag tänker på hur jag vaknade genomsvettig den natten, hur svårt det var för mig att bara ta mig ut i köket för att hämta vatten.Hur jag skakade..
Om detta blir inget bra skrivet och långt där inne, inne inom mig läser jag vidare
Det ska bli kallt nu under natten
men jag har redan isen i mitt blod
jag börjar lösas upp i massa
av drömmar som blev drömda för stort
i fönstret mittemot står hon som bara väntade för länge
och en nål går genom huden ner i parklampans sken
Sista sommaren på speed
Tomas Andersson Wij sjunger långt, långt där borta.
"Jag tror det här är sista natten
jag ser hur mörkret faller emot mig
i en värld som dimmar ner
i en stad som tänder upp så långt man ser
en tjuv har varit här
en smutsig hand har gått igenom rummet
jag hoppas du hann se det rena perfekta i mig"
Sista sommaren på speed
Precis så där skulle jag själv vilja skriva. Så jag hukar mig, sänker mitt huvud, blundar och fokuserar. Stänger ute allt runtomkring som kan distrahera. Jag tänker på min dröm jag hade härom natten, den om drakar och demoner och jag på ett tåg mot oändlighetens osäkra helvete. Jag tänker på hur jag vaknade genomsvettig den natten, hur svårt det var för mig att bara ta mig ut i köket för att hämta vatten.Hur jag skakade..
Om detta blir inget bra skrivet och långt där inne, inne inom mig läser jag vidare
Det ska bli kallt nu under natten
men jag har redan isen i mitt blod
jag börjar lösas upp i massa
av drömmar som blev drömda för stort
i fönstret mittemot står hon som bara väntade för länge
och en nål går genom huden ner i parklampans sken
Sista sommaren på speed
Tomas Andersson Wij sjunger långt, långt där borta.
