Fredag och några grader minus. Sportlovet är strax slut. Detta sportlov som jag ägnat flera inlägg åt att skriva om. Små totalt ointressanta inlägg, men ändå så sköna att skriva. Ledighet. Har inte sett på ledighet på det sättet som jag gjort denna veckan. Och så Eric som faktiskt fått vara hemma hela lovet och fått erfarenheten om hur det är att ha sportlov. Snart rusar vardagen vidare igen och jag måste vara med jämnsides. Än så länge kan jag stå här på min balkong och blicka ut över ett Färgelanda centrum som försöker hålla ut ytterligare några veckor i det kalla, i det gråa.Mina rum är tomma. Barnen är tillsammans i Uddevalla. A är heller inte hemma. Jag med min kaffekopp som först spanar ut över samhällets centrum, men sedan riktar blicken in mot mina rum. Det är tomt, men fridfullt. Jag skall jobba nu. Ta tag i allt det där som måste göras. Hemarbete som togs hem för en vecka sedan. Nu först skall det bli gjort och jag känner absolut ingen olust inför det. Denna fredag är skön och fridfull.
