Jag dricker mitt första kaffe för dagen efter klockan tolv. Jag kompenserar morgonens koffienbrist med två fulla muggar istället för mina brukliga smådoser i kopp. Jag dricker inte kaffet med njutning. Jag dricker det av begär! Är heller inte säker på om kaffe är precis det som jag behöver nu, men jag har en sorts tro att kaffe har en viktig funktion att fylla för att min slöa, orkeslösa kropp skall kunna ha möjlighet att bli dansant igen. Ok, om inte dansant, så iallafall körduglig. För var timma de senaste fem dygnen tycks jag snarare bli sämre, sjukare, tröttare och mer irriterad. Jag önskar inget hellre än att fyllas med kraft igen. Jag önskar inget hellre än att slippa ta de där filmdragerade 500 grams tabletterna fyllda med paracetamol var fjärde timma. Det är nog nu.
En annan sak - och det kanske är mer positivt. Jag har idag varit godisfri i 50 dagar! Jag vet inte när det hände..Alltså när det där beroendet tog vid. Jag har aldrig varit någon konsument av godis överhuvudtaget, tills just en dag...Jag brukar skylla det på Anette ..och barnen, men innerst inne vet jag ju att handlingen är min egen. En dag så var jag fast. Mestadels var det choklad som drog. Om kvällarna när sockersuget satte till, smög jag bland skåpen för att hitta en liten chokladbit, eller något annat som kunde dämpa mitt begär,
En dag, sa jag STOPP till mig själv. Inte i egentlig mening för att vårda min kropp, min hälsa, utan mer för att jag var så dödligt trött på mig själv och min svaghet.
Att sluta var enkelt och de första veckorna och julen var absolut inget problem. Ingen abstinens, jag var inte ens sugen. hemma fortsattes det ätas i samma frenesi, men jag var inte mottaglig. Värre har det varit de sista två veckorna. Jag har börjat tänka på det igen, börjat tänka på choklad. Börja tänka att en liten bit kan jag ju ta....Men, jag håller ut och det gör mig stolt.
Jag har inte slutat föralltid. Men, för några månader, tills att jag vet att jag kan bemästra det, att jag kan styra mitt beteende.
En sak är dock märkligt med det här stoppet av godis. Jag har gått upp 4 hekto!!! Inte för att jag gjorde det i bantningsyfte, men inte trodde jag att jag skulle gå upp ett halvt kilo när jag slutade med det söta, snarare tvärtom! Det kanske är mer negativt...
En annan sak - och det kanske är mer positivt. Jag har idag varit godisfri i 50 dagar! Jag vet inte när det hände..Alltså när det där beroendet tog vid. Jag har aldrig varit någon konsument av godis överhuvudtaget, tills just en dag...Jag brukar skylla det på Anette ..och barnen, men innerst inne vet jag ju att handlingen är min egen. En dag så var jag fast. Mestadels var det choklad som drog. Om kvällarna när sockersuget satte till, smög jag bland skåpen för att hitta en liten chokladbit, eller något annat som kunde dämpa mitt begär,
En dag, sa jag STOPP till mig själv. Inte i egentlig mening för att vårda min kropp, min hälsa, utan mer för att jag var så dödligt trött på mig själv och min svaghet.
Att sluta var enkelt och de första veckorna och julen var absolut inget problem. Ingen abstinens, jag var inte ens sugen. hemma fortsattes det ätas i samma frenesi, men jag var inte mottaglig. Värre har det varit de sista två veckorna. Jag har börjat tänka på det igen, börjat tänka på choklad. Börja tänka att en liten bit kan jag ju ta....Men, jag håller ut och det gör mig stolt.
Jag har inte slutat föralltid. Men, för några månader, tills att jag vet att jag kan bemästra det, att jag kan styra mitt beteende.
En sak är dock märkligt med det här stoppet av godis. Jag har gått upp 4 hekto!!! Inte för att jag gjorde det i bantningsyfte, men inte trodde jag att jag skulle gå upp ett halvt kilo när jag slutade med det söta, snarare tvärtom! Det kanske är mer negativt...
