Några minuter innan midnatt. Snart aldrig mer lördagen den 12 januari 2013. I denna tysta timma är allt bara svart. Jag låter det vara så. Jag andas knappt, jag rör mig inte. Jag blinkar inte ens. Bara några minuter så där i all tysthet och det alldeles innan midnatt. Sedan skriver jag. Jag skriver dessa rader. Skriver för att berätta varför man gör alla de där sakerna som man gör.. Eller; det gör jag inte för jag kommer inte på var jag skall börja. I en enkel värld skriver allt sig själv. I den världen bor inte jag.
Så jag sitter här, ett par minuter innan midnatt och försöker komma på vart detta egentligen skall ta vägen. Varför jag skriver överhuvudtaget.
Jag är trött, jag är trött på att skriva. Det finns ingenting kvar. Dessa månaders uttömmande skrivande i mina olika projekt har gjort min utryckningsförmåga impotent. Det är slut nu. Det är över. Slut för denna gång, Kanske aldrig mer. Kanske.