Otakt

Innan klockan är fem är jag vaken, väckt av plogbilen. Det är på allvar nu. Vinter och allt vad det innebär. Men tröttheten från igår är borta och jag kliver upp med lätt sinne. Hela köket doftar nylmalda bönor och morgonens första kaffe är kärleksdryck för själen. Frukost sedan och morgonteve. Nyheterna pratar om snökaos och manar till att försöka låta bilen stå.

Jag tittar ut genom mitt fönster igen, men tycker inte det ser så farligt ut. Det är dags att ge sig av. Ut på vägarna igen. En ny dag som skall levas. En ny dag som skall tas om hand om. För ett tag sedan och inte för så länge sedan, tyckte jag att jag var i fas med allting. Det här att vara i fas med livet som så många människor kämpar med. Jag är inte i FAS längre. Det går ganska fort att komma i otakt. För er som väntar på någon form av reaktion, svar, eller handling från mig; Idag är jag på gång och skall börja jobba i kapp. För er som känner att NI ständigt är i otakt; Vila först, sedan struktur, fokus och handling. Alla mina timmars sömn har sannerligen gjort mig gott!