Fredag i Färgelanda. En mulen och grå dag. Parkeringarna i centrum är fulla och det är faktiskt liv och rörelse. Jag handlar all mat under förmiddagen och åker sedan till vad vi här i Färgelanda kallar staden och handlar de sista julklapparna. Allt går förvånansvärt smidigt, även om det är mycket folk och katastrofal trafik. Nu är allt inslaget och jag har hällt upp mitt bästa vin från bägaren och sätter mig ner och lyssnar på
bitterljuva - hemska - underbara I let someone else in, sluter ögonen och sjunger med, men tyst, bara tyst för mig själv. Det skymmer, snart svart - det är årets kortaste dag. Jag tittar ut, jag tittar åt sidan, jag tittar ner, sluter ögonen igen och masserar min hårtäckta kind och haka. Ett ovårdat skäggprytt ansikte har snabbt vuxit fram som resultatet av en tids yttre kapitulation.
You´d better watch out cause I like you spelas sedan och salongsberusningen träffar mig som en blixt - hårt , men klart, samtidigt som jag dricker ut det sista ur mitt andra glas. Jag vet inte om jag egentligen tycker om fredagar. De är korta och ofta förknippade med någon sorts förväntan. Jag har en vän som säger att just fredag är den bästa dagen i veckan. Men, jag är ofta trött på fredagar och somnar alltid tidigare än vad jag egentligen önskat. Jag vill vara vaken hela natten,
se stjärnorna på himmelen gnistra och glimma. Jag vill se på
gitarrlegender på youtube,
dricka rom och göra listor över världens främsta gitarrister, l
ista över världens främsta vänsterforwards i Ishockey, en tio bästa lista över Kid Rock låtar och listan över mina fem bästa viner...Men, det är fredag och antagligen kommer jag inte ens hinna påbörja något av det. Det känns verkligen både tråkigt och onödigt.
