I bilen spelar jag Lana del Rey som har en förmåga att lägga en sorglig nyans över omgivningen och på ett sätt så skrämmer den där gudbenåde sångerskan mig med sin musik och "Trashiga" texter. Men..jag kan inte sluta lyssna, jag kan inte förmå mig att byta till Kid Rocks mer lättsmälta nya platta. Kanske är det den lidelsefulla rösten, kanske för att jag fortfarande känner mig deppig över Brynäs förlust. Den där orättvisa förlusten där Brynäs äger matchen, vinner skottstatistiken med 35 - 18 efter full tid, men sedan förlorar på straffar. Jag repeatar "Ride", höjer och sjunker ännu djupare ner i sätet. Vissa dagar vill man bara skall gå snabbt, så att man kan få åka på träningen senare på kvällen och träna bort all aggression, all besvikelse, all likgiltighet. Förhoppningsvis är det Ride on med Kid Rock som jag istället spelar i morgon bitti.
