Vaknade av att telefonen ringde vid halv tio! Kan inte minnas när jag sov så länge senast. Gårdagens lunch slog ut mig totalt och denna sjuka satt i långt in på natten. Vaken och sömnlös, illamående och rastlös tog mina tankar mig tillbaka många år. Jag mindes åttiotalet. Min skoltid och alla dessa människor som passerade revy i olika klasser. Jag mindes tillbaka på de arbetsplatser jag jobbat på och alla de människor jag kunde komma ihåg från då. Flera ansikten jag inte längre kunde sätta namn på. Namn som dök upp som jag inte fann några ansikten till. Åttiotalet, detta mytomspunna decenium som var "min tid", min peak. Jag tror inte att jag har samma minnen från nittiotalet. Nittiotalet är i mångt och mycket borta. Bara vissa fragment som gör sig påminde då och då. Med åttiotalet är det något annat.
Jag minns mycket från mitt barndoms 70-tal också, men igår kväll var jag som uppslukad av åttio..
Nu är jag på benen igen. jag har båda fötterna på marken. jag känner mig återigen pigg och stark. Ett regnigt november klarar inte av att bryta ner mig. Det finns så mycket härligt att göra och ta tag i en dag som denna då mina rum är både tysta och tomma. Som att läsa en god bok med Reginald Hill till exempel.