Det bästa som hände förra veckan måste ändå bli Brynäs 2-1 seger i Skandinavium mot Frölunda i lördags. För finns det någon seger som känns skönare för mig än någon annan, så är det just när Brynäs vinner mot Frölunda. Och...ja det får gärna vara i Skandinavium. Faktum är att en sådan seger värmer även en måndag och två dagar senare. Med risk för att jag får arga Frölundaiter på mig som sist gång när jag (som det kan uppfattas) skrev nedlåtande om Frölunda och deras åttiotalsstjärna Boström, så kan jag inte annat än att gotta mig nu när det går mindra bra för en av Göteborgs stoltheter. Jag tänker med
hjärtat och hoppas helt enkelt att de skall åka ur, hamna i Allsvenskan och helst sjunka ännu lägre...Sedan tänker jag med
hjärnan och inser jag att det inte skulle vara bra för hockeyn utan ett lag i Göteborg i högsta serien. Precis som att det är bäst med två Stockholmslag och helst gärna ett Malmö så måste vi ha Elitseriehockey i våra största städer. Dessutom "Klassiska" lag i högsta serien som
Hemska Leksand som jag egentligen tycker ännu sämre om än Frölunda, men efter alla dessa års frånvaro jag verkligen önskar tillbaka, för jag saknar dessa bataljer mellan Brynäs - Leksand...
Sedan tänker jag om igen...(Nu med
hjärtat igen)Lag åker ut.
Fine! Så är det. Det tillhör spelets regler. Brynäs har aldrig åkt ur och som hängiven supporter ligger det också i sakens natur att det finns en rivalitet, en konkurrens mellan lagen och dess fans.
Elitserien går vidare och det är ny vecka. Ikväll spelar Brynäs hemma mot Rögle. Jag känner mig helt känsloneutral inför Rögle. Däremot är en vinst i kväll egentligen lika viktig som den i lördags, om jag tänker med hjärnan...
