Inför dagens skolfotografering hade Eric gjort klart att Skjorta på skolfoto var ett minne blått. Nu är det coolhet som gäller framöver. Det som slår mig är att saker och ting inte ändrar sig. Samma band som ansågs vara coola när jag var barn, tycks fortfarande stå sig. Att jag försöker förklara det för min son uppskattas dock inte, utan möts istället av misstro och skeptism. Typ "Pappa, tror du att Gene Simmons är hundra år eller".
Jag svarar " Ja, typ".
Det går inte hem. Det går inte ens in. "Men titta på dem då för helsike utan smink", tänker jag. Men jag säger det aldrig. Jag säger heller inte att han lyssnar på mer "stenåldersmusik" än vad jag gör. Jag säger heller inte att jag faktiskt tycker att hans pappa är ganska cool.
