I går kom TV4 till klubben för att göra ett reportage om hur vi som en klubb på en mindre ort rekryterar medlemmar. Detta kommer visas i morgonens nyhetssändning. Det var extra roligt att de kom denna kväll då samma tevekanal hade haft huvudnyheten under dagen att "de flesta idrottstränare är män" Jag visste att det skulle vara tre kvinnliga tränare på mattan denna kväll.Det känns också roligt när media hör av sig för att de vill komma och filma hos oss och inte tvärtom.
En av våra tränare blev intervjuad, så också några av barnen. Det är vid sådana här stunder som jag känner en sån otrolig stolthet och tillfredsställelse. Jag har varit med sedan klubben startades 1981 och har därmed följt dess utveckling genom åren. Idag är jag sedan några år tillbaka ordförande och jag kan med stolthet säga att vi har en mycket fin verksamhet. Dessutom ordning och reda både när det gäller ekonomi, tränare, kunskap och organisation. Visst är jag ofta frustrerad. Jag vill att vi skall bli ännu bättre. Att alla som börjar hos oss skall stanna kvar hos oss hela livet, att våra klubbfunktionärer skall ta i ännu mer och framförallt lägga ner ännu mera tid och att vår organisation måste bli mycket starkare... Samtidigt vet jag att vi har det så mycket bättre än många andra. Att vi aldrig någonsin haft så många tränare som idag. Aldrig tidigare haft så många grupper igång. Att vi trots allt har många som engagerar sig och lägger ner mycket tid på klubbarbetet. Det ger tillfredsställelse och gör mig stolt.
