Augusti bjuder på några riktigt fina dagar och jag passar på att ta för mig så mycket som möjligt av sol, värme och sensommar. På min balkong regerar fortfarande solen även så här dags och jag slänger mig ner i en stol och slappnar av med slutna ögon. Efter bara ett par minuter börjar det brännas i huden och hela jag fylls av välbehag och en skön rysning far genom hela kroppen. "Underbart" tänker jag, "underbart". Jag sitter kvar så där barnsligt och sällsynt förnöjsam en hel drömsk kvart, duschar sedan,äter, dricker vatten och lyssnar på nyheterna. Demonstrationerna fortsätter i Tunis. Den senaste händelseutvecklingen där berör mig. Antagligen för att jag nyligen var där. Antagligen för att jag pratade med så många människor där och lät dem ge sin historia om revolutionen, om den arabiska våren, demokratirörelsen, om framtiden, om livet.
Om En timma skall jag vara i Torps gamla skola på ett möte mellan politiker och föreningar som drabbas av de fastighetsförsäljningar som kommunen hoppas på. Initiativet till mötet kommer från föreningshåll och jag tycker att det är mycket bra med sådana här möten, även om man skulle kunna tycka att det ibland skulle initieras från politikerhåll också. Att stå för att kommunen bara skall äga fastigheter som används till kommunal verksamhet som vård, omsorg, administration och skola och samtidigt värna om en fortsatt rik och stimulerat föreningsliv kan i teorin kollidera. I praktiken borde det finnas ett allmänt intresse för att hitta lösningar på problemet så att allas behov tillgodoses. Förhoppningsvis har jag anledning till att återkomma om det här vid senare tillfälle.
