Sommar...oh sommar! Det känns som att du försvinner ifrån mig här och nu. Förvisso bara i början av augusti, men var finns ork och kraft att hoppas på en osvensk medelhavsvärmebölja? Svenska sommar, det är sån här du är. Jag borde ha uppskattat dig när du så försiktigt infann dig där i början av juni. Jag borde tagit tillvara på de där små guldkornen som du faktiskt bjöd på i form av växlande molnighet. Idag är det bara grått. Det känns så mycket höst. Du känns långt, långt borta. Sommar; jag saknar dig.
