Igår vid midnatt. Jag i en Fjk-overall. Tänker på ännu en träningssäsong som drar igång. Det är en blandning av eufori och rädsla. Skall bli otroligt roligt att träffa alla igen. Jag har saknat snacket, att svettas och slåss. Men sommarträningen denna gång har varit bristfällig och jag har därmed missat de viktiga förberedelserna för att komma väl förberedd för ännu en höst. Jag är inte rädd för att de andra skall vara starkare, mer uthålliga, smidigare eller mer tekniska. Den risken är förövrigt ganska liten. Rädslan sitter i att kroppen inte skall hålla. Att mina knän skall protestera, höften bråka och axlarna värka. Ju äldre man är, ju mer förberedd och tränad måste man vara. Så är det bara. Nu får jag förlita mig på mitt omdöme och ta det försiktigt till en början och framförallt en portion tur.
Nu vid skrivbordet. Det är tidig morgon. Jag sträcker på mig, känner efter, rullar på axlarna, knäcker nacken, sträcker ut benen...Det känns ok.
Eric till fritids tidigt och allt blir som "förut". Fjärde klass och ny lärare, men samma skola. Spänning, även om han inte visar det på något sätt. Själv bytte jag skola när jag började fyran. Mellanstadiet i Ödeborg. Ny skola och en annan plats på jorden som jag enbart hade besökt vid midsommarfirande och mulleskola. Där kan man snacka om spänning! Det är en ny dag, en ny tid, ännu en höst, ännu dagar att leva.
Nu vid skrivbordet. Det är tidig morgon. Jag sträcker på mig, känner efter, rullar på axlarna, knäcker nacken, sträcker ut benen...Det känns ok.
Eric till fritids tidigt och allt blir som "förut". Fjärde klass och ny lärare, men samma skola. Spänning, även om han inte visar det på något sätt. Själv bytte jag skola när jag började fyran. Mellanstadiet i Ödeborg. Ny skola och en annan plats på jorden som jag enbart hade besökt vid midsommarfirande och mulleskola. Där kan man snacka om spänning! Det är en ny dag, en ny tid, ännu en höst, ännu dagar att leva.
