Från en bra liggplats har jag förmånen att se en riktigt bra match mellan ett arabiskt lag mot ett polskt. Jag har fått erbjudande om att spela med polackerna, men avböjt då jag inte riktigt är i form. Nåväl, matchen är underhållande, men araberna tyvärr alldeles för överlägsna. Jag bestämmer mig direkt för att hålla på de polska laget och från åskådarplats försöker jag trigga igång dem. Dessvärre med mindre lyckat resultat. Den polska målvakten läcker som ett såll och min son får ett skrattanfall när jag för tredje gången skriker ut min ilska över ännu ett mål i baken. Eric håller förstås på araberna han...
Jag börjar så smått fundera på hur det skulle se ut om jag förstärkt det polska laget. Om jag hade gjort någon skillnad?
Jag är förstås övertygad om det och där i mina drömmar väcks jag av Anette som tycker att jag borde vara med nästa gång och hon får väntat stöd från min son som nickar gillande.
Matchen är slut och araberna vinner överlägset, men polackerna rycker upp sig i andra halvan av matchen. Jag ligger kvar och har redan börjat fundera på hur jag skall lägga upp allt praktiskt när jag skall debutera i poolen i morgon. Det såg faktiskt ganska jobbigt ut! 2 x 15 minuter! I morgon tänker jag göra mitt livs kraftansträngning och bryta traditionell semesterlunk till att bli en kraftfull atlet. I morgon ...i morgon.