Varje år vid den här tiden hamnar jag ofta i diskussion med min omgivning om skolavslutningar och huruvida de får ske i kyrkan eller ej, huruvida de sista verserna i " den blomstertid" får sjungas med tanke på att gud omnämns, mm. Samma är det med nationalsången. Då jag har en bror som är lärare i en skola med barn med ursprung från ett stort antal olika länder och en annan bror som är präst, har jag ofta hört dem berätta om de rena felaktigheter som sprids vid t ex skolavslutningar. Idag skrev min bror ett logginlägg på facebook som jag håller som det viktigaste jag sett i år.
"Efter fyra fina skolavslutningar, med förväntansfulla barn, i Ljungs kyrka igår, funderar jag idag över årets skolavslutningsdebatt och att fokus kom att hamna på att "präster inte får be och välsigna" att "präster blir censurerade" osv. Jag måste erkänna att det känns ganska obehagligt att göras till ett offer på de värdekonservativas och nationalisternas altare. Jag har aldrig känt mig vingklippt i dessa sammanhang, tvärt om är det fantastiskt att få samarbeta med skolorna och dela barnens förväntan inför sommarlovet."
Vi människor har en förmåga att ta till oss saker som en sanning, även när vi inte brytt oss om att kolla upp fakta.
