Jag tillbringar hela förmiddagen på balkongen, med ett mindre avbrott för en promenad i den soliga morgonen. Vid tvåtiden vinner den kyliga junidagen mot en för dagen lättklädd Tommy och jag går och sätter mig i soffan för att läsa ännu ett kapitel ur min bok. Dansken och författaren Leif Davidsen, som är en favorit, läses åter. Det är tyst, så tyst, så tyst så att jag faktiskt kan känna något slags lugn inom mig. I all oro och rastlöshet rider lugnets riddare genom mina rum. Kanske...
