Min ena bror har trevligheter för sig i landets huvudstad. Min andra bror är på väg till Frankrike, destination Taize och munkkloster. Själv sitter jag ensam vid köksbordet och funderar på alltihop och hur saker och ting "bara blir"' eller kanske tänker jag; hur saker och ting "bara blev". Mitt kaffe är varmt och smakar gott. Kanske dock för mycket. För mycket i den mening att min dagliga dos av detta svarta begär för länge sedan är överskriden. Min balkongdörr är öppen. Jag hör grannarna prata, men det är egentligen fågelkvitter jag vill höra. Det är sol, men inte en enda liten sång. I all denna reflektion som jag just nu befinner mig i är det i egentlig mening bara två saker som har betydelse just nu; drömmen om ett eget Josuaträd och mitt alldeles egna bibliotek.