Crazy Heart

Helg flyter ihop med arbetsdagar. Igår lördag och samma rutiner som andra lördagar. Under eftermiddagen blir det lite friare, men Eric åker och fiskar och sedan vill han inte hem, utan sova över hos sina farföräldrar. Jag åker dit med saker till honom och i bilen får jag utlopp för inneboende känslor. Det blir U2s " When I look at the world" högt, på gränsen till icke njutningsbart och i den mäktiga bron efter sista refrängen skrålar jag med;

I can't wait any longer
I can't wait 'til I'm stronger

och då, just då, känns det som att allt bara skall lyfta.

Senare på kvällen, då jag gjort mig av med alla de där tankarna som jag burit på under dagen, väljer jag att se på en film. och jag väljer tillslut den prisbelönade Crazy Heart med Jeff Bridges i huvudrollen. Det visar sig inte vara ett dåligt val. Bridges fantastisk som vanligt och favoriten Colin Farrell levererar.

Filmen lever sig kvar under söndagsförmiddagen och i det fina vädret lyssnar jag senare på soundtracket där både Bridges och Farell sjunger (precis som i filmen).

Nu kväll och ännu en helg närmar sig sitt slut. Det har varit soligt och varmt och lite somrigt. Vid tangenterna tänker jag på just sommaren och jag fingrar samtidigt på min gitarr. Sedan blir det helgen, den snart färdiga helgen och jag gör ett bokslut. Summerar, bockar av och nynnar på ledmotivet till Crazy heart "The Weary Kind".