Km-bloggen bidrar med sin sista text. Helgen som har gått har varit en stor judohelg både internationellt och nationellt. För Färgelandas del var det inte Lag-SM i Stockholm som drog till sig mest intresse, utan aktiviteten i klubbdojon i Stigen. Årets klubbmästerskap. I år blev det ganska många klasser och barnen visade på en fantastisk kämpaglöd, iver och . Ibland får jag frågan vad som driver mig att engagera mig så mycket i klubben. Det här är anledningen; Att få dela dessa barns och ungdomars glädje, förväntningar, men också oro och besvikelse. Att få vara en del i en större gemenskap som vill samma sak och har samma passion. Att få skratta tillsammans, ryggdunkningarna och omtänksamheten.
Klubbens barn och ungdomar visade igår vad sann FJK-anda innebär. Det är jag stolt över att vara en av budbärarna till. Det ger mig ofantlig glädje att få vara med och känna och se detta en sådan här dag.
Hur gick det för mig? Jo, som ni vet som följt min KM-blogg så har jag själv tillsammans med flera andra faktiskt satsat ganska hårt inför denna tävling. Jag skulle vilja påstå att Klubbmästerskapet började för flera månader sedan med 11 stycken kämpar som bestämde sig för att vara med i den prestigefulla öppna viktklassen. Under den "långa turneringens" gång har några fått lämna tävlingen på grund av framförallt skador.
Själva finalpasset för min del gick oväntat fort då ingen av mina matcher gick över 30 sekunder. Återigen visar sporten vilka små marginaler det är mellan att stå som vinnare, eller förlorare. Just denna dag var allt med mig. jag kände mig stark, tajming och teknik fungerade så där snuskigt bra som jag i och för sig känt att den gjort ett tag och..så hade jag mycket tur! Tim, en av favoriterna och kanske den motståndare som jag fruktade mest kastade jag på bara några sekunder på ett perfekt kast. Hade jag inte gjort det, eller misslyckats med min teknik, hade säkerligen utgången på turneringen sett helt annorlunda ut. Det är judo. Nu vann jag och jag är mycket glad för det, men jag hade säkerligen varit lika glad om någon annan vunnit. Det är så det är i Färgelanda judoklubb.
Slutligen infaller sig förstås frågan om det var en värdig vinnare av öppen klass 2011? Svaret måste bli tveklöst ja. Vinner man alla sina matcher på ippon (full poäng) så är man bäst!
Med dessa ord avslutar jag denna KM-blogg med att tacka alla som stöttat mig och trott på mig, för alla uppmuntrande ord, text och tankar. Tack!
