Igår
kom polisen tillbaka till oss i Färgelanda efter tio års frånvaro. Detta under pompa ståt med enorm mediabevakning i lokaltidningarna, lokalteve och radio. Och många är de som nu jublar och välvilligt visar sin lycka, alltifrån tjänstemän, politiker och medborgare. Polisen har kommit på den briljande idén att köpa in en husbil för att kunna ha en mobil arbetsplats som består av en patrull med två poliser som kommer att finnas på plats utanför Centrumhuset mellan klockan 10 och 14 varje måndag. Alltså fyra timmar i veckan! Det är då meningen att medborgare ska kunna uträtta samma sorts ärenden som man kan göra på fasta polisstationer, undantaget passärenden. Dessutom så skall det nu bli "bättre ordning och reda och mindre bus och fylleri i Färgelanda." Denna mobila enhet kommer även att vara på plats i Munkedal, Lilla Edet och Dals-Eds kommuner en gång i veckan.
men vänta nu...är detta bra och är det bara jag som blir misstänksam över detta tilltag? Först och främst handlar det om fyra timmar en måndag mellan kl 10.00 - 14.00. Vilka har möjlighet att ta del av polisiär service då? Ja inte är det de som jobbar iallafall och vips försvinner en större del av målgruppen som detta skulle kunna tänkas vara intressant för. Och vilka ärenden skulle vara intressanta att göra? Anmäla sin bortsprungna hund, sin stulna cykel, eller sin bortappade plånbok? Inte en chans! Det förutsätter ju faktiskt att något av det inträffade faktiskt infallit dagen innan eller samma förmiddag. För vem väntar med att anmäla sin bortsprungna hund i kanske 5 dagar? Sedan har vi det här med
"bättre ordning och reda och mindre bus och fylleri i Färgelanda". Hur kan man vara så uppe i det blå att tro att polisens närvaro runt lunchtid en måndag kommer påverka just detta? Nä, en polispatrull fredag och lördag kväll i Färgelanda skulle få mig att nicka instämmande och kanske till och med jubla. Till skillnad från de flesta andra gör det här mig bara förbannad och gror en ovälkommen misstänksamhet inom mig att detta bara är ett sätt för polisen att lura oss på landsbygden med att säga;
"se vi är faktiskt ute hos er".
