Det är i mitten av 80-talet. I en "mexitegelvilla" på Valbovägen i den lilla bruksorten Ödeborg sitter två tonårskillar och lyssnar på Lp-skivor. I blickfånget ligger skivorna Bark at the moon med Ozzy, Run for cover med Gary Moore, på skivtallriken ligger skivan Wings of tomorrow och ur högtalarna spelas den instrumentala låten “Aphasia” - en av de där låtarna man så gärna ville spela på gitarr men inte kunde. Ur en drickback letas det nu fram ytterligare en LP:
- Ronny, har du hört den här killen, Yngwie Malmsten heter han?
Skivan räcks över och en nyfiken Ronny konfronteras för första gången med Yngwie Malmsteens debutsoloplatta Rising force. Skivkonvolutet pryds av en brinnande Fender-stratta vilket verkar lovande. Den föregående Europe -skivan lyfts av, varpå Rising force - plattan läggs på skivtallriken. Två sekunders pickup- knastrande senare får jag då för första gången höra honom, han som från denna stund till dags datum har varit en av mina stora gitarrhjältar. Efter ett klädsamt klassisk gitarrintro följt av ett drum-fill bjuds mina hörselgångar av en typ av gitarrspel jag aldrig tidigare hört maken till. Jag försöker relatera till något jag hört tidigare men kommer inte längre i tankebanorna än till Europes gitarrist John Norum… lika men ändå så olika.
Något år senare kommer uppföljaren Marching out. Denna gång är det min storebror som införskaffat LP:n. Han berättar nu detta för mig och ur en skivpåse märkt Törnäs musik plockar han upp en skiva med en tufft posande Yngwie Malmsteen på omslaget. Jag tror inte bror spelade skivan mer än en gång. Ganska omgående fick skivan fötter och flyttade in i pojkrum nummer 2.
Yngwie må uppfattas som patetisk i vissa kretsar, men om ni frågar mig är han det största som hänt inom svensk musik sedan ABBA.
1989 hade jag den stora äran att få se Yngwie live i Lisebergshallen under hans turné Odyssey world tour.You tube - klippet här nedan är filmat under samma turné i Leningrad.
Lyssna och njut!
Tycker Ronny
