Varken regnet eller Eurovisionsfinal kan hålla buskörningarna från samhällets mitt. Jag står på balkongen en stund och tittar på detta spektakel, lyssnar på det ljud som de ger ifrån sig. Av hällregnet hörs inte mycket. Och jag inser att jag måste ta tag i det här. Om all buskörning, bråk och skadegörelse i centrum, som jag så ofta skriver om på denna plats. Som fritidspolitiker, men också medborgare har jag en skyldighet att engagera mig för att göra denna plats till en trygg, lugn och trivsamt ställe.
Sade och hans kollegor lockar mig föga, utan istället läser jag dagens Dn som ännu inte hunnits med. Åsne Seierstads rapporterande från det stängda Syrien och den hårda frihetskampen mot en av mellanösterns mest förtryckande regimer, berör mig. I texten nämns ett syriskt ordspråk som förföljer mig resten av kvällen: "När en fara hotar - sjung för den"
I morgon är det omval i västra götaland. Jag har redan förtidsröstat, men kommer ändå gå till vallokalen för att andas in atmosfären där som en fri man i ett fritt samhälle, i ett fritt land. Inget kvällsbus kan hindra mig från det.
