Jag var en av de absolut första med att öppet kritisera hur kommunala ärenden sköttes. Ytterst ansvarig var kommunchefen och jag har bland annat i detta forum varit kritisk till kommunchefens agerande som ytterst ansvarig i viktiga frågor som mobbingfallet och hur Björnhusaffären utvecklade sig. Idag får vi höra i media att han får lämna sitt jobb och jag är nöjd med det beslutet. Ett väntat beslut där det egentligen bara var frågan om när det skulle ske. Med tiden har en efter en av de politiker som jag pratat med hållit med om min kritik oavsett från vilket parti man kommit ifrån. Det har pratats om förtroende bland politiken för vår kommunchef, men det kan jag med säkerhet säga att det inte funnits bland något politisk parti sedan ett halvår tillbaka. Att Färgelandas socialdemokratiska oppositionsråd rasar får man i sammanhanget ta med en nypa salt. Det ligger liksom i ett oppositionspartis uppdrag.
Det är så här; oavsett vad man tycker och var man står i frågan, så är faktum att ekonomin i kommunen med rasande fart förstörts. Med ca 25 miljoner i underskott (eller vad det nu kan vara) i en liten kommun som Färgelanda, där man dessutom inte vet vad det beror på, utan måste ta till extern hjälp, har man som ledare totalt tappat kontrollen. På vilket annat företag som helst hade den ytterst ansvariga fått gå för länge sedan. Detsamma gäller inom idrottsvärlden. Dåligt resultat = lika med sparken.
I media och antagligen också i många av de Färgelandska stugorna diskuteras det nu om hur dyrt avskedet kan bli. Bland annat hade Bohusläningen ett totalt onyanserat fokus på just detta. "Det kommer kosta skattebetalarna 2 miljoner"!! So what? Om nu det skulle bli fallet, (något som jag absolut inte är övertygad om att det så kommer bli)så är det det priset vi som kommun måste betala för att få bort något dåligt. Något dåligt som hela tiden kostar mer och mer pengar, så länge som vi inte agerar.
När detta är klart är det dessutom på plats att ansvariga politiker tar och funderar på varför det alltid blir så här i Färgelanda. Att vi tvingas att köpa ut våra kommunchefer, att vi tvingas köpa ut andra höga chefer. Däri ligger ett mönster och något som måste analyseras. Kanske är det så enkelt som att Färgelanda får de tjänstemän som vi är förtjänta av. Det är ju ändock politiker som en gång anställt dem. Och politikerna...ja, de har ju faktiskt vi medborgare än gång röstat fram.
